- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Allmänna avdelningen /
216

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 25 maj 1940 - Tidskriftsnytt, av Frithiof Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teknisk Ti dskrift

två personer finnes dessutom. Fyra hydroplan av
denna typ äro nu i trafik och tio äro under byggnad.
Avståndet Southampton—New York är 6 300 km.
Ostlig vind råder i allmänhet och vindhastigheten är
i medeltal 65 km/h. Tidsskillnaden mellan de bägge
städerna är 5 h. Vid en genomsnittlig hastighet
genom luften av 200 km/h, blir restiden i östlig riktning
20 li och i västlig 31 h. (Bull. Techn. du Bureau
Veritas, h. 1, s. 1.)

Kemi.

U. S. A. är ensam ägare av heliumförekomster. Då
helium alldeles speciellt ägnar sig för zeppelinare
(täthet 0,138 mot H 0,096 och lysgas 0,:30 à 0,45),
exporteras ej något He med hänsyn till
krigsförliållan-dena. He har emellertid fått medicinsk användning:
Tillsammans med syre för bekämpande av sjukdomar
i andningsorganen hos folk, som arbeta under högt
tryck i kassuner under vatten m. in. och alltför
hastigt utsatts för atmosfärtryck, vilket kan ge upphov
till blodpropp i lungorna med därav följande
dödsrisk. Nyligen har He med framgång använts för
behandling av astma och andra andningsbesvär. He
förekommer i Texas samt i Kansas och Colorado. I
Amarillo produceras nu 675 000 m3/år av 98,2 %
renhet. Man beräknar tillgången av He endast i Cliffside
Texas till 28 trillioner m3 eller 2 000 ggr årsbehovet,
Hittills har endast producerats 4 X 106 m3 He allt
som allt. Det framställes ur jordgasblandningar
genom utfrysning av de övriga gaserna. (Heliums
kokpunkt vid normalt lufttryck är — 268^5°.) (Le Génie
Civil, h. 9, s. 155.)

Bergsvetenskap.

Perrins stålframställningsmetod användes vid Ugine
i Haute Savoie, Sydöst-Frankrike, och baseras på
el-stålugnar, varav finnas 6 bågugnar och 1
högfrekvensugn. Metoden innefattar en ny exakt och
hastig desoxidationsprocess, som utesluter felen vid
desoxidation med Mn, Si och Al samt därtill är
billigare än den med karbidslagg. Med denna metod
nedsmältes slagg av erforderlig sammansättning för sig
och hälles i den tomma skänken, varefter stålet
ihäl-les från stor höjd i den flytande slaggen för att få en
stark emulsion av slagg i badet. Genom den ökade
kontaktytan ökades reaktionshastigheten oerhört och
defosforeringen blev utmärkt. Vid åtskilliga försök
blev P-halten i 15 t stål efter 1 minut 0,045 % från
0,43 %, 0,011 % från 0,06 %, 0,007 % från 0,022 %.

I Ugine användes denna process för över hälften
av produktionen nämligen för allt rent kolstål och
stålsorter legerade med Mn Cr och Mo, upp till 1,2 %
Mn resp. 5—6 % Cr; särskilt sätthärdstål, legerat
byggnadsstål, verktygsfil-, borr- och kullagerstål. För
Wo-stål användes ej processen. Endast skrot
användes som utgångsmaterial, vilket nedsmältes under
tillsättning av en starkt basisk slagg, så att ett
över-oxiderat stål erhålles med 0,04—0,07 % C samt S och
P i för kvalitetsstål tillåtna mängder. O.,-halten är
då 0,07—0,115 %. Den starkt oxiderande slaggen
avlägsnas och uppkolning sker till önskad halt, varefter
Mn och Si tillsättas i form av kiselmangan. Nu
tillsättas dc legeringselement, som stålbadet skall ha, i
noggrant bestämd ordningsföljd, t. e. först Fe • Mn, så

Fe • Cr, Fe-Mo, Fe • V och slutligen Fe • Si.
Tillsatserna få smälta samt C-halt och temperatur
inregleras noggrant, varefter emulgering sker med
perrin-slagg till ca 3 % av stålvikten. På 30 à 40 s sker
nedhällningen med 4 à 5 m fallhöjd. Efter 1 m är
stålskänken framme vid kokillerna, varefter 500 kg
block gjutas på vanligt sätt. Desoxidationen drives
ej längre än att minimala mängder Al behöva
tillsättas i kokillerna enär man annars skulle reducera
in mer Si i badet än önskvärt. Dessa Al-mängder
gör det enligt uppgift från Ugine möjligt att reglera
stålets kornstorlek. Hållbarheten hos skänken blir
vid användning av desoxidationsslaggen mycket god,
men däremot kräver den starkt basiska slaggen
särskilda mått och steg för skänken. Under
desoxide-ringen blir stålets C-halt praktiskt taget oförändrad;
likaså P- och S-halten. Mn-halten svarar mot de
tillsatta mängderna, ty slaggens manganoxidul-halt är
beräknad sådan att den håller jämvikt med en
Mn-halt i stålet av ca 0,SO %. Vid överskott går sålunda
en motsvarande del förlorad i slaggen. På samma
sätt förlorar man en del Cr, enär man för enkelhetens
skull ej tillsätter Cr203 i perrinslaggen. Metoden är
lättare att genomföra vid sur bessemer än vid basisk,
enär den kan drivas varmare. Desoxidationsslaggen
kan regenereras. (Tidskr. for Kjemi og Bergvesen,
h 1, s 7.)

Al är en mycket oädel metall och har nästan blott
ädlare föroreningar, vilka skulle avskilja sig vid
katoden tillsamman med Al om de löstes i en elektrolyt.
Man använder därför endast smältelektrolys för
raffinering av Al, vilket sker enligt den s. k.
treskikts-principen, dvs. att anoden består av en smält legering
av Al-skrotet med en tung metall, söm bildar det
understa, specifikt tyngsta skiktet på bottnen av
elektrolysören. Däröver befinner sig den något
lättare smältan bestående av aluminfluorid och andra
jordalkaliska och alkaliska halogenider. På
elektrolyten simmar det specifikt lätta, flytande, raffinerade
aluminet, som tjänar som katod. Anodpotentialen
hålles så låg vid elektrolyten, att endast det oädla
aluminet anodiskt kan gå i lösning, under det att det,
tunga metallbeståndet helt stannar kvar. Vid
katoden kan på detta sätt utvinnas ett alumin, som är till
99,998 % rent, under det att man hittills blott tekniskt
fått ut ett 99,8 % rent alumin. Detta så rena
aluminet har en del överraskande egenskaper.
Korrosionsmotståndet är flera gånger bättre än det hos ett 99,5
% alumin. Det motstår t. o. m. ganska bra saltsyra.
Framställningen erfordrar ca 40 kWh/kg.
Sinält-elektrolysen erfordrar väsentligt mera energi än
elektrolys av lösningar. Under det att Zn utvinnes
med ett energiutbyte av 70 % ur elektrolyt, så är
utbytet vid Al-framställning knappt hälften och vid
Mg ännu lägre. Lättmetallverken förbruka därför
förhållandevis stor energi och av de 15,3 X 10° kWh,
som världens elektrometallurgi förbrukar, kommer
12,5 X 10° på smältelektrolysen och därav 12,0 X 10"
på Al-utvinning. Vid förkromning är energiutbytet
ondast 20 %, varvid 80 % H, följer med.
Hårdför-kromning har vunnit i betydelse. (ETZ, h. 6, s. 121.)

Engelska luftvärnets huvudpjäs har 9,4 cm
kaliber och vid högsta elevation och längsta flygtid en
räckvidd av 12 km, med en eldhastighet av 15
skott/m. Marschhastigheten är max 28 km/h.
Betjäning 9 man. Kanonens sköldtappar ligga långt

216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:23:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940a/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free