Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1940 - Transduktorn, en pånyttfödd medlem av de elektriska apparaternas familj, av Uno Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Fig. 6. Torrlikriktare för automatisk laddning av telefonbatterier, 38—49 V, 2 X 150 A. Spänningen och strömmen regleras
med transduktorer, vilka i sin tur genom en särskild transduktor-kombination, en s. k. Avostat, magnetiseras så, att likriktarna
ger konstant spänning upp till en viss strömstyrka, därefter konstant ström. Till höger synes parti av baksidan med huvud-
transduktorerna placerade på hyllor på vänstra sidoväggen.
på en större dylik avostatreglerad torrlikriktare för
laddning av batterier i telefonstationer.
I dessa reglerdon finner transduktorn användning
icke bara som verkställande och förstärkande organ
utan även för alstrande av den nämnda konstanta
jämförelseströmmen, varvid transduktorns
ström-transformatorkaraktär utnyttjas. Transduktorn
finner även direkt användning som mättransformator
för likström, t. e. då det gäller att mäta mycket stora
likströmmar, eller för att fjärröverföra mätstorheten
över långa avstånd, fig. 7, eller, slutligen, där man av
andra skäl önskar ha mätinstrumentet galvaniskt
isolerat från den strömkrets, vari mätningen sker.
Transduktorn kan lätt konstrueras att fylla sin
förmedlings-uppgift i dessa fall med samma noggrannhet, som
brukar uppnås med vanliga driftsinstrument.
Till sist skall ett annat användningsområde
nämnas, nämligen det såsom relä. Transduktorns
förmåga av kontinuerlig reglering träder här i
bakgrunden och man använder huvudsakligen det helt
avmagnetiserade och helt fullmagnetiserade stadiet
för att "koppla ur" och "koppla in" en förbruknings-
apparat, som är inkopplad via transduktorn. Även
här tillgriper man gärna självmagnetisering för att
få större känslighet och, i vissa fall, för att vinna
en helt ny effekt. Om man nämligen överdriver
självmagnetiseringen, så går transduktorn av sig
själv upp i fullmagnetiserat tillstånd, när ingen
extra-magnetisering finnes. Förses en så inrättad
trans-duktor med en fast extra likströmsmagnetisering,
motriktad självmagnetiseringen, så kan denna
upp-magnetisering förhindras. Man anbringar nu en
andra extra likströmslindning, denna gång medriktad
självmagnetiseringslindningen, och ger denna ström
över t. e. en tryckknapp. Trycker man då på denna,
så upphäves motmagnetiseringen och transduktorn
fullmagnetiserar sig. Släpper man sedan knappen, så
kvarstannar apparaten i detta tillstånd under
förutsättning att den är tillräckligt
över-självmagnetise-rad. Trycker man på en annan knapp, som har den
verkan, att motmagnetiseringen ökas, så faller
transduktorn tillbaka i omagnetiserat tillstånd och
kvarbliver i detta. Gentemot den förbrukningsapparat,
varmed transduktorn är seriekopplad, verkar den
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
