Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1940 - Kalorijakt inom industrien, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
uppstå genom läckande ventiler, kranar och
fläns-förbindningar. Sådana förluster äro i vanliga fall
icke svåra att upptäcka, men det förekommer också
en del förrädiska fall. Så t. e. råkar man stundom
på, att pannans sotventiler äro otäta. Den
utläckande ångan passerar då genom sotledningen ut i
rökgaserna, utan att någon märker det.
Det är icke heller ovanligt, att man råkar på otäta
bottenblåsningsventiler. En kontroll av att
botten-blåsningsledningarna hålla sig kalla mellan
blås-ningarna, är alltså att rekommendera.
För övrigt lönar det sig säkert vid många
anläggningar att övergå från diskontinuerlig
bottenblås-ning till kontinuerlig sådan.
Ofta måste man genom bottenblåsning avtappa 5 %
och mer av den inmatade vattenmängden. Om detta
sker genom diskontinuerlig bottenblåsning, kan
egentligen ingenting av den värmemängd, som måste
avtappas från pannan tagas till vara.
Vid kontinuerlig bottenblåsning med lämpliga
återvinningsanordningar bli förhållandena avsevärt
mycket bättre.
I och med det nu sagda få vi väl anse, att jag har
"avjagat" pannrummet och värmeproduktionen
tillräckligt grundligt och kanhända rent av alltför
långrandigt.
Värmekonsumtionen.
Jag skall fortsätta jakten inom de
värmekonsume-rande avdelningarna endast genom att beröra ett
fåtal frågor.
Den situation, som för närvarande råder på bränsle-,
marknaden, motiverar nog, att värmeschemat för vär
mekonsumerande anläggningar underkastas en
noggrann omprövning. Man bör därvid beakta
nödvändigheten av att för ett värmebehov aldrig användes
en värmekälla av högre kvalitet, än som är
oundgängligen nödvändigt. Man finner nog vid en noggrann
revision, att vissa värmebehov under goda tider av
bekvämlighetsskäl kanske tillgodosetts genom enkla
ehuru ur värmesynpunkt dyrbara åtgärder, och att
man i sådana fall nu lämpligen kan genomföra en del
förändringar.
Speciell uppmärksamhet bör man därvid ägna åt
t. e. varmvattenberedningen.
Man bör icke negligera en värmekälla därför, att
den endast duger till beredning av varmvatten av låg
temperatur. Det är nämligen ofta möjligt att genom
seriekoppling av olika värmekällor successivt
kvali-tetsförbättra det varmvatten, som i första hand
framställes.
Jag läste i en tidskrift för en tid sedan en artikel,
där en ingenjör talade om
värmebesparingsmöjlig-heter inom industrien. Han berättade i denna
artikel bl. ct., cltt han vid ett tillfälle kunde genomföra
en besparing på 1 000 ton kol per år enbart genom
att lära en maskinskötare, vilken krän han skulle
vrida på. Författaren tillägger, att han sannolikt icke
får vara med om en sådan sak mer än en gång i livet.
Jag vet icke, vilken krän det i det här fallet var
fråga om, men en sak är nog säker, och det är, att i
ett stort industriellt verk finns det många kranar och
ventiler, med vilka det kan syndas på mångahanda
sätt.
Jag behöver blott påminna om förluster, som
kunna uppstå genom bristfälliga kondensatavledare och
kanske framförallt genom misskötsel av
förbigångs-ventiler vid sådana kondensatavledare.
Överhuvud taget finner man nog icke så sällan, att
kondensatet behandlas med mindre aktsamhet och
omtanke än ångan.
Man bör dock icke glömma, att kalorierna i det
kondensat, som kan återvinnas som matarvatten till
pannorna, äro lika värdefulla som friskångans.
I moderna anläggningar har man därför i
allmänhet anordnat slutna kondensatsystem, varigenom
riskerna för kondensatförluster betydligt ha
minskats jämfört med förhållandena vid äldre
anläggningar.
Vid mindre moderna anläggningar finner man
emellertid mycket ofta svåra fel just på
kondensat-sidan.
Jag kan nämna ett par fall av fullträffar vid
kalorijakter, då det just var på kondensatsidan, som stora
brister uppdagades. Det ena fallet råkade jag själv
ut för för många år sedan.
Viel undersökningar i en fabrik fann jag
matarvat-tentemperaturen i pannrummet vara förvånande låg
och började forska efter vart kondensatet tog vägen.
Det visade sig, att man mycket ordentligt hade
sammanfört alla kondensledningar till en gemensam stam,
och denna stam hade man fört ut från
fabriksanläggningen. Jag och många med mig trodde, att den
gick till pannrummet, men det gjorde den icke. Den
hade i stället letts till en vanlig brunn på
fabriksgården, och där hade kondensatet släppts ned i många
år, och sedan fick det taga vägen vart det kunde.
Något vatten hämtade man i varje fall ej från den
brunnen. Det är icke varje dag, man upptäcker
varma källor i vårt klimat.
Ett annat fall daterar sig från en undersökning,
som en av mina medarbetare gjorde för några veckor
sedan i en pappsal i en cellulosafabrik. Där samlade
man upp allt kondensat från torkmaskinerna i en
behållare under maskinsalsgolvet. Behållaren låg illa till
och var svår att inspektera. Det visade sig
emellertid, att någon av okänd anledning hade öppnat en
avtappningskran på denna behållare för några år
sedan. Den hade sedan dess stått öppen och stulit
kondensat för ca 50 kr. per dygn.
Ett annat fall råkade jag — också för många år
sedan — på i en sulfitfabriks sileri.
Ångventilen i ledningen för renblåsning av silarna
var litet besvärlig att hantera, då det läckte rätt
kraftigt från ventilens packbox.
Silaren undvek det obehaget helt enkelt på det
sättet, att, när han avslutat sin silblåsning, stack han
helt frankt ned blåsröret i massan, och så lät han
ventilen stå öppen.
Vid en annan anläggning hade en
dräneringsledning från en ångledning dragits ned i renseriets
blöt-låda, i den vällovliga avsikten att vid
måndagsigångsättningar och liknande tillfällen ha möjlighet taga
vara på det, som då måste avtappas från
ångledningen.
Normalt skulle blötlådan få det värme, den
behövde, från pannornas bottenblåsning.
Nu hade emellertid blötlådefolket tyckt, att det
blev för svalt i lådan, och då var det så enkelt att
öppna dräneringsventilen vid ångledningen, och
sedan fick den stå öppen!
Att draga avtappnings- och dräneringsledningar
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
