Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Vitaminförsörjning och försvarsberedskap, av Ernst Abramson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
minskade välståndet kommer att ställa krav på
åtskilligt större mängder av billiga födoämnen än vad
som varit fallet under de senaste åren.
Är då icke alltid vitaminbehovet tillgodosett, om
kaloritillförseln är tillräcklig? Nej, så är långt ifrån
alltid fallet. Detta beror på att vitaminer icke
regelbundet förekomma i födoämnena. Detta kan belysas
genom en granskning av en vanlig tabell upptagande
analyser av ett antal av de vanligaste födoämnena.
I en sådan sammanställning av innehållet i 70
viktigare allmänt förekommande födoämnen befunnos
fem sakna fett i avsevärd mängd, aderton kolhydrat
och lika många äggvita. Sex stycken sakna kalcium
och lika många fosfor samt åtta järn. Helt annat är
förhållandet ifråga om vitaminer. Av de sjuttio
befunnos trettiofyra sakna A-vitamin, tjugofyra Bj-,
tjugosju B,- och femtiotvå C-vitamin. Jag nöjer
mig i denna framställning med att omnämna dessa
fyra för folknäringen så betydelsefulla vitaminer,
enär ifråga om de övriga antingen otillräckligt är
känt ifråga om människans behov eller om
födoämnenas halt. Svårigheten att genom födan tillföra
erforderliga mängder av dessa vitaminer är sålunda redan
på anförda grunder större än att tillföra äggvita, fett,
kolhydrat och salter. Men härtill kommer ytterligare
en faktor av stor vikt. Särskilt A- och C-vitaminerna
förekomma rikligast i tämligen dyra födoämnen.
A-vitaminet hämta vi speciellt ur matfettet — och fett
är ett av de dyraste näringsämnena. Under
förkris-förhållandena kom ungefär hälften av hela
A-vitamintillförseln från matfettet. Utom från den billiga
potatisen kom det mesta C-vitaminet från frukt och
grönsaker. En sänkning av välståndet kan sålunda
i första hand antagas medföra en minskning av
tillförseln av A- och C-vitaminer. Låt oss då till en
början undersöka den nuvarande tillförselns storlek.
En viss uppskattning härav torde kunna erhållas med
ledning av i socialstyrelsens hushållsundersökning
1932/33 lämnade uppgifter över konsumtionen av
viktigare födoämnen. I nedanstående tabell har härur
för vissa grupper av befolkningen i industriorter och
städer beräknats vitamintillförselns storlek.
Vitamintillförseln per person och dag i vissa
inkomstgrupper och familjetyper vid socialstyrelsens
hus-hållsundersökning 1932/33.
Årsinkomst............ Under 3 000 kr. 5 000 kr. och över
Familjetyp............ Utan barn 4 och flere barn Utan barn 4 ooh flere barn
A......... I. E. 3 900 2 200 4 700 3 500
vinter .. 3100 1 800 3 800 2 900 i
Sommar 4 700 2 600 5 600 4 100
....... ■■■ 7 1 900 1 400 1 600 . 1 500
P-2 ....... -■•■ Y 1 200 900 1200 1100
C ........ ■ mg 75 40 80 55
För att kunna bedöma dessa siffror måste först
något nämnas om behovet av dessa vitaminer.
Vitaminbehovet förhåller sig i ett avseende principiellt
olika mot kaloribehovet. Av rent fysikaliska skäl
förhåller det sig så att kaloribehovet i varje situation
är fixerat. En för liten kaloritillförsel leder till att
kroppen förbränner upplagrade substanser, en för
stor tillförsel medför en substansavlagring. I fråga
om behovet av vitaminer måste man skilja mellan
minimibehovet och optimalbehovet. Tillföres icke en
viss minimimängd uppträder bristsjukdomar, vilka
kunna leda till döden. Men även om man tillför en
mängd, som just är tillräcklig för att förhindra
uppkomsten av påvisbara bristtecken, medger denna icke
en maximal kroppsutveckling hos den växande eller
full kraftutveckling hos den fullvuxne. I vissa fall
är kroppens motståndskraft mot yttre påfrestningar
av olika slag nedsatt om icke vitamintillförseln
avsevärt överstiger minimibehovet. Detta är orsaken till
att man skiljer mellan minimal- och optimalbehov.
Vad då angår A-vitaminet torde minimalbehovet ligga
omkring 1 800 internationella enheter per person och
dag. Optimalbehovet är avsevärt större och
uppskattas till omkring 4 000 enheter. För närvarande kan
tendensen bland forskarna på området sägas vara att
optimalmängden möjligen är ännu högre. I
amerikanska undersökningar räknar man med värden upp till
6 000 enheter och högre. Av tabellen framgår, att
A-vitamintillförseln i de valda exemplen i intet fall
understiger minimalbehovet och i allmänhet avsevärt
överstiger detsamma. 1 den lägsta inkomstgruppen
överstiger A-vitamintillförseln blott för familjer utan
barn under sommaren optimalmängden. I den högre
inkomstgruppen ligga förhållandena gynnsammare.
Tabellen illustrerar det utpräglade inflytandet av
välståndet på familjernas A-vitamintillförsel.
Det är en industriell uppfinning som under senare
år i hög grad förbättrat möjligheterna för de fattigare
befolkningslagren att erhålla en tillfredsställande
A-vitamintillförsel. Jag syftar här på den nu i
betydande utsträckning tillämpade vitaminiseringen av
margarin. Detta födoämne tillverkas som bekant av
sådant utgångsmaterial och under sådana
förhållanden att den färdiga produkten i och för sig är i
avsaknad av eller mycket fattig på de fettlösliga A- och
D-vitaminerna. Genom tillsats av A- och
D-vitamin-rika oljor eller oljekoncentrat har man lyckats att
tillföra margarinet en vitaminhalt som motsvarar
smörets. Tekniska hinder torde icke föreligga att öka
halten om så befinnes önskvärt. Anordningen har
genomförts utan prishöjning av varan.
Smörets vitaminhalt växlar under olika årstider. I
allmänhet är den högst under sommaren och minst
under vintern. Detta sammanhänger med
beskaffenheten hos det foder, varmed korna utfodras. De
försök, som gjorts att genom förbättrade
utfodringsmetoder även under vintern tillföra korna det för
A-vitaminbildningen erforderliga utgångsmaterialet, synas
under senare år hava givit betydande resultat.
Tillgången på ett billigare A-vitaminrikt födoämne har
emellertid varit av stor betydelse för folknäringen.
Vid bedömandet av de anförda siffrorna bör även
betänkas att de utgöra medeltal. Vitamintillförselns
variationer i olika familjer äro nämligen ganska
avsevärda. Även om medeltalen sålunda äro någorlunda
tillfredsställande, bestyrker den i tabellen gjorda
överslagsberäkningen det inledningsvis gjorda f»åståendet,
att man har anledning antaga, att, A-vitamintillförseln
för betydande delar av befolkningen redan under
normala förhållanden icke är så stor som önskvärt vore.
Teknikens och industriens uppgift är ju i allmänhet
att förädla naturprodukterna, att nyttiggöra dem.
Inom livsmedelsområdet kommer härtill en annan
viktig uppgift. Årstidernas växlingar medföra, att många
livsmedel produceras under tämligen korta perioder.
Ofta förekomma de då i överflöd. Konsumtionen är
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
