Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 24 febr. 1940 - Anfalls- och försvarsmedel, av A. Ekwall - Rekommendation från Svenska teknologföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
planen, som bakifrån närmare sig bombplanen inom
den skottfria zonen, varifrån den kunde skjuta in sig
och fälla det bombplan, som gick sist, utan risk att
själv bliva träffat. På samma sätt lyckades detta
samma jaktplan med endast en mans besättning under
loppet av följande 8 minuter nedskjuta icke mindre
än ytterligare 4 av de i formationen ingående
bombplanen, medan endast det sjätte lyckades försvinna
i molnen.
Denna väldiga manspillan — och samtidigt mycket
dåliga "planhushållning" — medför givetvis att
bombplansförband endast med största tvekan beordras till
orter, där dessa kan gå sitt öde till mötes genom att
bliva nedskjutna av jaktplan.
För hemortens försvar är anskaffning i ökad mängd
av snabba jaktplan en av de viktigaste åtgärderna
för att i Finland avvärja det grymma och meningslösa
bombfällandet bakom fronten. De snabba jaktplanen
kunna även vara så konstruerade, att de kunna
medföra lätta bomber. De kunna därvid icke endast
tjänstgöra för defensiva ändamål utan även för
offensiva, Detta är nödvändigt särskilt i luftstrider, ty
den viktigaste försvarsåtgärden är att angripa icke
endast motståndarens bombplan utan även hans baser,
dvs. i detta fall för finnarna militära flygplatser på
Dagö, Ösel, vid Baltischport och i Reval. För norra
Finlands bebyggelse är det av samma orsak viktigt
att kunna med bomber skada de flygplatser utmed
Murmanskbanan, som anlagts just för bombraider mot
orter i landets norra delar.
Reko mmen dation frå n Svenska teknologföreningen.
Erfarenheterna från luftkriget i Finland ha hittills
visat, att de största skadorna på människor
åstadkommas av splitter vid bombnedslag. Giftgaser haj
va hittills icke kommit till användning. Det är
därför i första hand nödvändigt att skydda
civilbefolkningen mot splitter.
Bostadsbyggnader:
Skyddsrum. Sådana skydd kunna i regel
anordnas utan för stor kostnad och tidsutdräkt, men de
måste finnas i varje större bostadshus eller för viss
grupp av mindre fastigheter. De offentliga
skyddsrummen äro endast avsedda för dem, som vid
flyglarm vistas utomhus.
Källare, som äro övertäckta med tegel- eller
betongvalv, erbjuda, i regel utan förstärkning, tillräcklig
säkerhet mot splitter och mot eventuellt nedrasande
byggnadsdelar.
Det förordas därför, att man, redan innan planerad
lagstiftning kommit till stånd, i samråd mellan
husägare och hyresgäster omedelbart tillämpar följande
riktlinjer:
Rengör och iordningställ erforderliga
källareutrymmen med en golvyta av < m möjligt minst 1 m2
per person och anordna där några enkla sittplatser
samt förutom vanlig belysning nödtorftig, icke
elektrisk reservbelysning.
Anordna reservutgång t. e. genom att vidga någon
källarglugg, så att de i skyddsrummet varande i
nödfall åtminstonde kunna krypa ut, och anskaffa kärl
för dricksvatten, samaritlåda samt enkel
torvmulls-klosett.
Dessa enkla och billiga åtgärder böra företagas
utan något ytterligare dröjsmål, men i den mån
tiden sedermera medgiver böra kompletterande
anordningar eventuellt vidtagas till beredande av gasskydd
enligt Luftskyddsinspektionens anvisningar, som
helst böra förenklas i syfte att undvika dyrbara
permanenta järndörrar o. d.
Nere i källare behöver man ej befara splitter,
varför i de flesta fall trädörrar äro tillfyllest. De kunna
även göras tillfredsställande gastäta genom
anbringande av gummipackningar. Även järnluckor å
källarfönster kunna ersättas med gummitätade luckor av
trä, skyddade av sandsäckar mot splitter.
Fönster. För att minska olägenheterna av skador
å fönster i bostadslägenheter är det lämpligt att
anskaffa ersättningsmaterial, såsom sekunda
fönsterglas, plattor av träfiber, plywood eller kraftpapper
samt spik eller skruv för fastsättandet och
verktyg-för tillskärningen.
Det torde dock ej vara nödvändigt att anskaffa
dylik reservmaterial, för alla fönsterrutor, då
erfarenheten visat att endast viss del av det totala
fönsterbeståndet kan beräknas bliva skadat. Ett gemensamt
anskaffande för t. e. en fastighet eller ett kvarter av
15 à 20 % av den totala fönsterarean är sannolikt
tillfyllest.
Industribyggnader:
Till skydd för industriers liksom större
affärslokalers personal och inventarier förordas anordnandet av:
Skyddsrum för personal mot splitter såsom för
bostadshus med lätt tillgängliga nedgångar från
arbetslokalerna.
Fönsterskydd för lokaler å nedre botten, av minst
2" spåntad plank eller annat därmed jämförligt
skydd.
För detta ändamål böra erforderliga materialier
anskaffas, uppläggas och så apteras i närheten av
skyddsföremålet, att det vid fara snabbt kan sättas
upp av företagarens från krigstjänst frikallade
personal.
Det är angeläget att ovanstående åtgärder
vidtagas utan tidsutdräkt. När faran kommer över oss
medhinnas de ej. Det är lika viktigt att skyddsrum
anordnas i små städer och industrisamhällen som i de
större städerna.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
