Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 17 febr. 1940 - Kilowattjaktens organisation, av Tom A. Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kilowattjaktens organisation.
Av direktör TOM A. BJÖRKLUND.1
Myntdirektör Grabe har till alla de slantar,
medaljer och annat som han är van att mynta nu också
slagit sig på att mynta slagord för propaganda. Det
var nämligen han, som vid ett av sammanträdena i
samarbetskommittén nämnde ordet kilowattjägare.
Det ordet var knappt uttalat, förrän lika många
anleten som det fanns reklammän i kretsen lyste upp
med förklarat skimmer som sa": — här har vi ju
ögonblickligen slagordet för kampanjen: "Bli
kilowatt-jägare!" Och samtidigt började Harald Rosenbergs
penna beskriva en del underliga krumelurer på
anteckningsblocket, under det att hans ansiktsuttryck
blev allt mer frånvarande. Han hade fått tag i det
revben, av vilket kampanjens kilowattgubbe
småningom skulle skapas ...
Det var mitt i julförberedelsernas hektiska tid, som
samarbetskommittén en kväll bänkade sig till sitt
första möte uppe på teknologföreningen, en kväll, som
skulle följas av många, många kvällar för att
riktlinjer och argumentering för kampanjen skulle bli
genomdiskuterade och fastlagda. Man kom till ett
tvåfaldigt syfte för den kommande bearbetningen:
för det första ville man verka för en direkt kol- och
koksbesparing och ett hushållande med det sålunda
erhållna värmet genom förnuftigare eldning, för det
andra ernå en indirekt besparing genom inskränkning
av den elektriska energiförbrukningen.
När syftet var klart, gällde det att definiera de
mänskliga objekt som borde bearbetas. Det ansågs
till en början önskvärt att gå fram på fyra fronter.
För det första måste en allmän kännedom skapas om
förhållandena, om vad som brast i vår försörjning
och vad som krävdes av var och en. Denna allmänna
upplysning skulle kombineras med och spetsa till sig
i en maning till hushållen. Som andra
bearbetningsfält sattes fastighetsägarna, som behövde upplysning
om åtgärder för åstadkommande av mera ekonomisk
eldning och effektivare värmeutbyte. Grupp nr 3 var
affärsmännen — en mycket viktig grupp, enär den i
dubbel bemärkelse befann sig i det starkaste
rampljus. Butikernas s. k. ljuskultur har ju under det
sista årtiondet medvetet uppdrivits ganska fabulöst,
och en besparing där skulle givetvis vara en
förutsättning av psykologisk natur för effekt hos
allmänheten. Till sist hade vi den största
förbrukaregruppen, industrien.
De tre första grupperna ansågos viktigast att
snarast möjligt börja bearbeta. Det befanns å andra
sidan så småningom att den sista gruppen, industrien,
borde åtminstone t. v. så gott som helt och hållet
släppas, då den skulle komma att bli föremål för
direkt behandling från myndigheterna och deras
kommissioner och nämnder, och att man där tydligen var
definitivt inställd på att verkställa alla
besparingsåtgärder, som utan att riskera driften voro möjliga.
En upplysande artikel i Teknisk tidskrift var emeller-
1 Föredrag hållet vid Stockholms reklamförenings
sammanträde den 23 jan. 1940.
tid den första från kommittén inspirerade yttringen
av propagandan.
Det konstaterades vidare vid uppgiftens
sönder-benande, att de viktigaste bearbetningsområdena voro
de stora städerna — ganska förklarligt nog förresten
— och det beslöts att lägga kampanjens tyngdpunkt
på Stockholm, Göteborg och Malmö, som sammanlagt
uppskattas ha cirka 320 000 hushåll samt ca 15 000
bostadsfastigheter, smärre hus och villor oräknade.
Även affärsmannakampanjen ansågs till en början
lämplig att koncentrera på nämnda områden, som
beräknas ha omkring 15 000 detaljhandlare.
Nästa åtgärd utåt var att söka kontakt med
Stockholms detaljhandlarekår för att söka få till stånd en
dämpning av affärernas strålande belysning, som utan
tvivel stack i ögonen på allmänheten, och av samma
anledning skulle också kontakt sökas med olika
förbrukare av neonreklam. Den 28 december samlade
Stockholms detaljistförbund representanter för det
tjugotal branschföreningar av vilka den består, till
ett möte, varvid vår ordförande klarlade energi- och
bränslesituationen. Resultatet blev ett glädjande,
spontant beslut att till en början ögonblickligen
anmoda stadens 4 000 till förbundet anslutna detaljister
att minska såväl sin fönster- som innerbelysning med
minst 30 %. Pressen ombads medverka, och redan
dagen därpå voro intervjuer inne med ett antal
affärsmän, som samtliga entusiastiskt tillstyrkte saken.
Samtidigt snurrade branschföreningars multigrafer,
och brevmaningar gick ut direkt till medlemmarna.
Avsikten med att i första hand bearbeta Stockholm
var, att propagandan därifrån skulle få sprida sig
koncentriskt över landet, medan man utarbetade
ytterligare åtgärder.
På samma sätt sammankallades representanter för
förbrukarna av neonreklam i Stockholm —
riksannon-sörer, biografer, restauranger m. fi. — och beslutet
blev lika spontant och lojalt att söka skära ned
förbrukningen med de hela 75 %, som erfordrades för
att inte ändå strängare påbud inom kort skulle
komma från myndigheterna. Givet är, att vissa företag
ha betydligt svårare än andra att åstadkomma detta
resultat. Framförallt de, hos vilka neonreklamen är
mera direkt förknippad med själva
affärsverksamheten. Jag avser exempelvis en del detaljaffärer,
som genom sitt namn eller en symbol i neon utvisa,
var de ligga. Detta gäller också biografer, restauranger
m. fi. Emellertid kan ju även där i vissa fall en del
slingor kopplas ur neonskyltarna och bränntiden
avsevärt förkortas. I modernare neonskyltar finns
dessutom möjlighet att omställa reaktanserna så, att
för-brukningseffekten blir snart sagt hur liten man vill
ha den — givetvis med motsvarande inskränkning av
ljuseffekten.
Men det var gott och väl att få spontana beslut.
Skulle nu exempelvis detalj affärerna komma att följa
parollen? För att säkra detta lanserades ett enligt
min mening ganska fiffigt uppslag: att låta trycka
och genom organisationerna fördela en liten fönster-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
