Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Lehre in der griechischen Mysterien, auf welche auch Plato
deshalb nicht undeutlich hinweist, den Ursprung der
Sinnen-welt nicht, wie in der Volksreligion, durch Schöpfung, als ein
positives Hervorgehen aus der Absolutheit, sondern als einen
Abfall von ihr vorzustellen.»14
Men till platonismen i Schellings system inskränker sig i
detta sammanhang Tegnérs eventuella beroendeförhållande till
honom. Av de tre försoningsperspektiven i baldersprästens tal
belysa de två första Tegnérs åsikt om asaläran och
balders-myten och den sista hans mytologis relation till hans teologi.
När vi studera hans eget kristet orienterade försoningsmotiv i
Fritiofs saga, få vi alltså bortse från de två första
försoningsperspektiven i baldersprästens tal och hålla oss uteslutande
till det sista. När prästen i balderstemplet visar hän till den
nye Balder, jungfruns son, sänd av Allfader att förklara
runorna på nornornas svarta sköldrand, och prisar de
kommande släkten lyckliga, som få dricka av det nya ljusets
strål-bägare, så visar han därmed över från asaläran till
kristendomen, och Tegnér övergår från den mytologiska till den
teologiska betraktelsen. Eftersom det dock är den hedniske
baldersprästen som har ordet och denne endast dunkelt anar
men icke rätt känner den nya läran, så blir det kristna
försoningsmotivet icke explicerat utan endast antytt i Fritiofs
saga. Det pius till belysningen av Tegnérs egen
försoningsteologi, sådan den explicerades i Nattvardsbarnen, som är
att hämta ur sagans försoningsdikt, inskränker sig alltså till
det mera religionsfilosofiska än dogmatiska elementet i hans
tänkande: att försoningsidén, som är hjärtblodet i all religion,
klarast framträder i kristendomen.
Den symbolism, som därvid ger sig till känna i hans
framställning, bär markanta drag av de Wettes i det ideal-estetiska
betraktelsesättet grundade historiska väsenssymbolism. Endast
ett exempel. När den gamle baldersprästen tecknar bilden av
14 a. a. s. 39.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
