Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - a. Till en början har förnuftet primat över uppenbarelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
också utan tvivel kristendomen hittills den yppersta: men
månne därför även den sista? Tror du att himmelen är stängd
för alltid?»72 Tanken på möjligheten av en högre
uppenbarelse än den kristna, som här framställes i frågeform,
återkommer icke i Tegnérs litterära kvarlåtenskap och kan sägas
ha blivit definitivt avförd genom de teologiska studierna. Den
efterträdes av tanken på kristendomens prefektibilitet. Även
om perfektibilitetstanken icke direkt uttalas, avskuggar den sig
i brevet till Brinkman 1827, när Tegnér säger sig uppriktigt
tro, att det väsentliga av kristendomen kan försonas med
spekulationen, sedan det tillfälliga, temporella och mytiska
skalats bort. I sin Översikt av rationalismen, tolkar han
kristendomens perfektibilitet på enahanda sätt: »Då kristendomens
väsentliga innehåll utgöres av de däri innefattade religiösa
idéer: så måste även antagas, att kristendomen icke kan sättas
i ett riktigt förhållande till en framskridande tids fordringar
annorlunda än därigenom, att de tidsbegrepp, som blivit
blandade med dessa idéer, därifrån avsöndras och bortrensas.»73
Hans egen perfektibilitetstanke är alltså kongruent med
rationalismens, sådan den framställes av exempelvis Wegscheider.74
Det är mellertid icke möjligt att fastslå, huruvida Tegnér
redan 1827 mera ingående studerat rationalismen. Däremot
härleder sig hans bekantskap med Bretschneiders teologi från
denna tid. Också hos honom skymtar perfektibilitetstanken:
mänskligheten skall så småningom nå fram till en religion, som
är oberoende av en genom under och profetior stödd religiös
auktoritet.75
De Wette går utförligt in på frågan om kristendomens
72 III: 446 f.
73 Tegnér, Handskrifter 11, Prosa VIII, s. 85.
74 Wegscheider, Institutiones, s. 100: kristendomens perfektibilitet
innebär endast en utveckling, som för bort från den tidsbestämda form,
i vilken Jesu lära framträder, men icke en utveckling, som för utöver
denna läras reala innebörd.
75 Bretschneider, Handbuch I, s. 234.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
