Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jagas hon, lik en missdåderska, och fråga alla dessa
här hurudan hon varit“.
Då ropade allt folket med hög röst: „Du Guds
man, låt icke förjaga henne. Se hon har varit en
mor för våra barn, hennes visthus har varit den
fattiges, och hennes gudsfruktan har varit vår lykta“.
Då bad Esra att hon skulle återföras i sitt hus för
att vederfås, och så gick han åter upp till
Jerusalem, dit mycket folk följde honom och der de
äldstas råd ännu var.
Och han gick upp i templet och bad inför
Herran om insigt i denna saken, och så samlade han
åter de äldsta och dem som voro beställda häri, och
berättade dem om Banis hustru, och de sade alla
med en mun: „Herren varder henne upptagande för
hennes fromhets skuld“.
När folket hörde domen, vandrade det åter till
Banis stad och togo honom af vakten och prydde
honom med kransar och buro honom omkring med
jubel och lust och sjöngo och ropade: „Herren låter
sina nåd väldiga vara öfver dem, som frukta honom“.
Men Simrith låg hemma på knä invid sitt barns
bädd och prisade Herren för den stora nåd henne
vederfarits: „Lofvad vare Herren, att han mig en
underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad;
ty jag sade i min häpenhet: jag är bortdrifven ifrå
dina ögon: likväl hörde du min böns röst, då jag
till dig ropade“.
„Glädjens Herranom all verlden, sjunger, priser
och lofver!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
