Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Om barns gråt och skrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är själens[1] lidande, som framkallar känsla av smärta
och låter den kvarstå. Denna sinnets härdighet och
okänslighet är den bästa rustning vi kunna hava mot
livets vanliga lidanden och olycksfall, och då det är
en sinnesförfattning, som kan vinnas genom övning
och vana mer än genom något annat, borde man i god
tid börja öva den. Och lycklig den, som får lära den
tidigt! Den veklighet i sinnet, som bör förebyggas
eller botas, förvärras hos barn genom gråt mer än
genom något annat jag vet, men å andra sidan hejdas
den och hålles tillbaka allra bäst genom att barnen
hindras från att så där beklaga sig. När de göra sig
litet illa genom att stöta sig eller falla omkull, borde
man icke ömka dem för att de fallit, utan säga åt dem
att göra om det igen. Utom det, att detta hejdar
deras gråt, är det ett bättre sätt att bota deras ovålighet
och förekomma, att de ramla en annan gång, än
bannor eller ömkanden. Men de må lida vilka skador
som helst, så bör man göra slut på deras gråt. Detta
ger dem mer lugn och lättnad för stunden och härdar
dem för framtiden.
114. Det förra slaget av gråt kräver stränghet för
att tystas, och där ej en blick eller en bestämd
befallning gör verkan, måste aga göra det. Ty det
kommer av stolthet, egensinne och ilska, och därför
måste viljan, där felet sitter, böjas och förmås till
eftergivenhet genom en stränghet, som är stark nog
att få bukt med den. Det senare slaget åter, som
vanligen beror på rakt motsatt orsak, nämligen ett vekt
sinne, bör behandlas mildare. Att tala med barnen,
söka leda deras tankar åt annat håll eller skratta åt
deras gnäll kan måhända i början vara rätta sättet.
Men för att göra så måste man taga hänsyn till
omständigheterna i saken och barnets särskilda
läggning. Inga säkra, oföränderliga regler kunna givas
härför, utan det måste överlämnas åt föräldrarnas
eller lärarens klokhet. Men så mycket tror jag mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
