- Project Runeberg -  Tankar om uppfostran /
18

(1926) [MARC] Author: John Locke Translator: Josef Reinius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om hälsan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helst icke alls, sockrade; särskilt böra alla kryddor
och annat, som kan upphetta blodet, omsorgsfullt
undvikas. Var också sparsam med salt till all hans mat,
och vänj honom icke vid starkt kryddade rätter! Vår
gom lär sig få smak för och tycka om den kryddning
och tillagning av maten, som den blir van vid, och
utom det att överdrivet bruk av salt framkallar törst
och drickande i övermått, har det andra dåliga
verkningar på kroppen. Jag skulle tro, att en god bit
välbakat och välgräddat grovt bröd[1], ibland med, ibland
utan smör eller ost, ofta skulle vara den bästa
frukosten för unge herrn. Jag är säker på att det är lika
hälsosamt och gör honom till en lika stark man som
läckrare spis; och om han blir van därvid, blir det lika
smakligt för honom. Om han någon gång begär mat
mellan målen, så vänj honom icke vid annat än torrt
bröd. Om han är hungrig och ej bara nyckfull, så går
bröd enbart ned; och är han icke hungrig, så är det
icke lämpligt, att han äter. Härigenom vinner ni två
goda verkningar. För det första, att gossen genom
vanan kommer att tycka om bröd, ty, som jag sagt,
tycker vår gom och även vår mage om den mat vi äro
vana vid. En annan fördel, som ni vinner härmed, är
den, att ni icke lär honom äta mer eller oftare, än
naturen fordrar. Jag tror icke, att alla människors aptit
är lika stor: somliga ha av naturen starkare matlust
och andra svagare. Men det är min tro, att många
genom vanan göras till fråssare och storätare, som icke av
naturen varit det; och jag ser i vissa länder män, som
äta endast två mål om dagen, vara lika kraftiga och
starka som andra, vilka genom ständigt bruk ställt in
sin aptit liksom en väckarklocka till att begära fyra
eller fem mål. Romarna fastade vanligen ända till
kvällsvarden, vilken var den enda bestämda måltiden även
för dem, som åto mer än en gång om dagen;[2] och de,


[1] Eng. brown bread, grovt bröd, förr mest av råg eller
sammalet råg och vete.
[2] Framställningen av romarnas bordsseder lider av vissa
överdrifter. Jfr t. ex. Nord. Fam.-bok, art. Måltid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:56:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankarupp/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free