- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
128

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderslätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

SYDS KÅKSKA TECKNINGAR.

Baltillredelserna intresserade henne alltid mycket. Ilon
gick i en sådan behaglig spänning, tykte hon, och flera
timmar i förväg började hon att kläda sig; det bästa af
altsamrnan var de ljusröda strumporna från Köpenhamn
och de hvita skorna med mycket spetsiga klackar. Hon
kunde ej låta bli att taga sig en svängom på golfvet,
då hon fått dem på; och sedan roade hon sig med att i
sin fina broderade underkjol vandra upp och ned i den
stora salongen, öfvande sig framför trymån att riktigt
graciöst föra solfjädern.

Det mest spännande var ändå att få klädningen
öfver det friserade uppburrade håret med de ljusröda
moss-rosknopparne instuckna vid sidan af den vackra
härknuten högt uppe i nacken. Hon vågade knapt riktigt
andas och alls inte sätta sig, innan vagnen kom. Hon tykte
äfven om den egendomliga känslan liksom af en elektrisk
stöt genom bela sin kropp, då vagnen dunsande rullade
öfver den breda rännstenen till Tegnérsplatsen förbi
statyn, upp framför trappan till akademiska föreningen, där
det lyste ur alla fönster, till och med i de fyrkantiga
tornen, där studenter bodde.

Hon hade ofta varit på bal, var alltid mycket fjiisad
och — liksom nu — ständigt medelpunkten i en ring af
de för munvighet mest kände ungherrarne.

Hon var förtjust i dans, hon dansade kvällen i ända
rent af med passion; hon visste intet roligare än att, förd
af en kraftig arm, lätt flyga fram öfver salens glatta golf,
fullt medveten om, att många blickar beundrande följde
henne, och i den behagliga känslan af, att klädningslifvet
smög sig smidigt och tätt kring hennes smala lif.

Det inte minst angenäma var dock att komma hem
igen, få af sig bela stassen, de fina strumporna med, krypa
ned i sin egen lilla hvita bädd och sträcka ut sig på de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free