Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KRÅKA OCH BAHYTT.
19
hel här flaxande hvita och brokiga dufvor, som satte sig
på hans hufvud, armar och axlar och åto ur hans mun.
Ninnas allra bästa vän var dock hennes gamla
mormor, som vistades hos sin dotter och bodde i ett
vinds-gafyelrum, just utåt lillgården, där Ninna, hönsen och
dufvorna brukade hålla hus.
Mormor var en liten fin, spenslig kvinna. Hon hade
i sin ungdom varit sällsynt vacker, och ännu långt in
i ålderdomen buro dragen denna ädla stämpel, som
hjärtats finhet och sinnets renhet samman med yttre
fägring förmå gifva. I det rika, mörka håret fans ännu ej
ett grått hårstrå, och de djupblå stora ögonen glömdes
aldrig af den, som en gång blickat in i dem. — Mer än
de flesta hade hon pröfvat på det pinande bittra i lifvet,
för hvilket mången annan skulle dukat under; sorgen
hade genomträngt och luttrat henne; hon var en stilla,
ödmjuk, djupt religiös kvinna; blid och from, gick hon
alltid medlande emellan, när någon liten svårighet
uppstod, och hennes svärson, Ninnas far, brukade säga, att
han för den lycka, som alltid följt honom, haft hennes
förböner att tacka.
Hon var känd och älskad af alla i hela socknen; de
första äggen, som hönsen om vårarne värpte i gårdarne,
skulle »gamla frun» ha, och i hennes fönster stod alltid
någon doftande reseda eller blommande gyllenlack, gåfvor
af en eller annan af byns kvinnor.
Hon var egentligen Ninnas bästa lekkamrat. Hon
förstod väl barnets sinne och uppfattade med fin blick
och innerlig medkänsla alla de skiftningar och intryck,
som rörde sig i barnasjälen. Hon var den outtröttliga
kamraten i hvarjehanda små oskyldiga lekar och den
milda tröstarinnan i de otaliga små sorger, som andra
logo åt, men i hvilka hon ensamt deltog, väl vetande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
