Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Presten sade, att de finnas »som bevisa, men de öfvertyga icke. De,
som bevisa, säga, att det är emot sundt förnuft att tro, att
menniskan icke lefver menniska förr än på den yttersta
domens dag, och att hon under tiden är en ’själ’ utan kropp.
Hvad är en själ, och hvarest är hon under tiden? Månne
en fläkt, eller något af väder sväfvande i luften, eller ett väsen
förborgadt i jordens midt, hvarest är dess ’Pu’ (obekant
vistelserum)? Månne Adams och Evas själar, och allas efter dem,
nu sex tusen år eller sextio sekler igenom ännu sväfva i
verldsalltet, eller hållas inneslutna i jordens medelrum, och
vänta den yttersta domen? Hvad är ängsligare och
erbarmligare än en sådan väntan? Månne icke deras lott kan
jemföras med de i fängelserna med kedjor och fotbojor bundnes
lott? Månne icke, om en sådan lott tillkomme menniskan
efter döden, det vore bättre att födas åsna än menniska?
Månne icke det äfven är emot förnuftet att tro, att själen kan
åter iklädas sin kropp - är icke kroppen uppäten af maskar,
möss och fiskar - samt att i den der nya kroppen införes
ett benrangel, utbrändt af solen, eller sönderfallet i stoft?
Huruledes skola dessa asartade och ruttna ting hopsamlas och
förenas med själarna? Men till sådana saker, när de höra
dem, svara de icke något från förnuftet, utan hänga qvar vid
sin tro, sägande: ’vi taga förnuftet till fånga under trons
lydnad’. [Med hänsyn] till hopsamlandet af alla ting från
grafvarna på den yttersta domens dag säga de: ’detta är ett
allmaktens verk’. Och när de nämna allmakt och tro, är
förnuftet landsförvist, och jag kan säga, att då är sundt förnuft
såsom ett intet, och för somliga såsom ett spöke; ja de kunna
säga till det sunda förnuftet: ’du är galen’.»
När man hört detta, sade Greklands vise: »Månne icke
dessa orimligheter förskingras af sig sjelfva såsom motsägande,
och likväl kunna de nu för tiden i verlden icke förskingras
af det sunda förnuftet! Hvad orimligare kan tros än det som
berättas om yttersta domen, att verldsalltet då skall förgås,
och att himmelens stjernor då skola nedfalla på jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
