Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sant äktenskaplig kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är tillagdt, att man äfven sålunda må kunna se, att tvenne
makar, hvilka äro i en sant äktenskaplig kärlek, verkligen
äro former för det godas och det sannas, eller för kärlekens
och vishetens äktenskap.
67. Enär naturliga kärlekar härflyta af andliga kärlekar,
och andliga af himmelska, så säges att den äktenskapliga
kärleken är [sjelfva] grund[kärleken] för alla himmelska och
andliga och derföre naturliga kärlekar. Naturliga kärlekar
hänföra sig till kärlekarna till sig sjelf och till verlden; men
andliga kärlekar hänföra sig till kärleken mot nästan, och
himmelska kärlekar hänföra sig till kärleken till Herren. Och
som kärlekarnas [inbördes] förhållanden äro sådana, så är
uppenbart, i hvilken ordning de följa, och i hvilken de innebo hos
menniskan. När de innebo i den ordningen, då lefva de
naturliga kärlekarna af de andliga, och dessa af de himmelska,
samt alla i denna ordning af Herren, af hvilken de äro.
68. VI. OCH PÅ DEN KÄRLEKEN ÄRO SAMMANFÖRDA
ALLA FRÖJDER OCH ALLA FÖRNÖJELSER IFRÅN DE FÖRSTA
TILL DE SISTA. Alla nöjen, hvilka som helst som menniskan
känner, höra till hennes kärlek: kärleken uppenbarar sig, ja
ar till och lefver genom dem. Att nöjena stiga i samma
grad som kärleken stiger, såsom ock i den mån som de
tillfälliga böjelserna närmare beröra den rådande kärleken, är
en känd sak. Emedan nu den äktenskapliga kärleken är
[sjelfva] grund[kärleken] för alla goda kärlekar, och emedan
han är inskrifven i menniskans mest enskilda delar, såsom
förut är visadt, så följer att densammes nöjen öfverträffa
alla kärlekars nöjen, och äfven gör dem till nöjen allt efter
sin närvaro och tillika förbindelse med dem. Han vidgar
nemligen det innersta af sinnet och tillika det innersta af
kroppen, i den mån hans källas ljufliga åder genomströmmar
och upplåter.
Att på denna kärlek äro sammanförda alla nöjen ifrån
de första till de sista, är för hans nyttas förträfflighets skull
framför de öfriga. Nyttan är menniskoslägtets fortplantning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
