Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg i luften
långa tidenden;
den sittande ofta
sviker minnet,
den liggande lätt
lögn brukar.” —
”Utfört har jag
ärendet som resan:
Trym har hammarn,
tursadrottnen;
ingen hämtar
honom åter,
som ej förer åt jätten
Freja till hustru.”
De gå att den fagra
Freja träffa;
sen fällde han först
och främst det ordet:
”Bind dig, Freja,
i brudelin;
vi två skola åka
till tursarnes värld.”
Vred vart då Freja,
frustade av harm;
hela asaborgen
bävade i grunden,
och i bitar brast
Brisingasmycket :
”Jag månde bland kvinnor
man-galnast vara,
om jag åkte med dig
över till jätten.”
Strax drogo alla
asar till tings
och asynjorna
alla till samspråk;
och mycket rådslogo
de mäktiga gudar,
huru de skulle
få hammarn tillbaka.
Då sade Hejmdall,
solvite asen —
han var vis att varsko,
som vaner pläga —:
”Låt oss då binda
Tor i brudelin,
han bäre det bålda
Brisingasmycket!
Låt ned på honom
nycklar skramla
och kvinnokläder
kring hans knän falla;
på bröstet binda vi
breda stenar,
och höviskt hölja vi
hans huvud i lin.”
Då sade Tor,
starke asen:
”Mig månde asar
usling kalla,
om jag mig binda lät
i brudelin.”
Då sade Loke,
Laufeys son:
”Tig du, Tor,
med det talet nu;
strax skola jättar
gästa Asgård,
hämtar ej du
hammaren åter!”
Då bundo de Tor
i brudelin
och i det bålda
Brisingasmycket,
läto ned på honom
nycklar skramla
och kvinnokläder
kring hans knän falla,
på bröstet de bundo
breda stenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
