Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 16 dec. 1940 - Växande svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Persien. Företaget kunde ske över endera av de tre stora
sydeuropeiska halvöarna eller över flera av dem samtidigt. Alla tre
vägarna tyckas ha prövats men hittills med mycket ringa synbara
resultat. Den från början naturligaste, en invasion i Egypten från
väster, föreföll vida underlättad, då den franska armén i Tunis försvann
som aktiv kraft. Men trots detta och trots alla utfästelser i den
inspirerade pressen har marskalk Graziani endast hunnit ett kort stycke
över gränsen och nu mycket länge stått still. Om orsakerna därtill
är intet känt, Säkert är emellertid, att de brittiska försvarskrafterna
i Egypten ständigt växa tack vare transporter från imperiets olika
delar och att Grazianis uppgift vida försvårats av den förskjutning,
som den sjöstrategiska maktbalansen i Medelhavet på sistone
undergått. Att även det aldrig särskilt kraftiga italienska trycket från
Abessinien och Eritrea mot Sudan numera till synes så gott som
försvunnit, hör också till bilden, som onekligen företer åtskilliga
gåtfulla drag. De perspektiv, som den nya, hittills av allt att döma
framgångsrika, engelska offensiven i den egyptiska öknen öppnar, äro
ännu för plötsliga för att kunna överblickas.
Tidigare under hösten utlovade Berlinkorrespondenterna i samband
med Serrano Suners resor Spaniens snara uppslutning vid
axelmakternas sida och ett blixtangrepp mot Gibraltar. På sista tiden har
därom intet försports. Detta behöver naturligtvis icke innebära, att
tanken uppgivits. Men mycket synes antyda, att Franco inför de
synnerligen akuta försörjningssvårigheterna och av hänsyn till Spaniens
utsatta militärgeografiska läge och dess ännu öppna inre sår ej har
velat lyssna till sina diktatorskollegers lockrop utan föredrager att
se tiden an, med sin prestige ökad tack vare Tangers ockupation.
Överraskningar från spansk sida äro dock när som helst tänkbara.
Italiens exempel från förra vintern visar, hur lätt en makt av denna
typ kan hissa nya signaler.
Märkligast är dock utvecklingen på Balkan. Där går den kortaste
vägen från Berlin till främre Asien, och där borde Tysklands egna
oerhörda maktresurser lättast kunna sättas in. Den tyska
diplomatiska ryktespropagandan har såsom ett led i nervkriget också sysslat
flitigare med dessa länder än med något annat. Men allt detta till
trots är resultatet än så länge knappast överväldigande. Att Ungern,
Slovakiet och Antonescus sönderslitna Rumänien högtidligen biträtt
den nya tremaktspakten, varken ändrar de europeiska
maktförhållandena från sommaren eller innebär något nytt i fråga om de
nämnda tre staternas egen hållning. Bulgariens och Jugoslaviens
flera gånger i utsikt ställda anslutning har däremot hittills uteblivit.
I det förra fallet synas de ändrade signalerna främst bero på
Rysslands hållning. I så fall vore detta ett belägg — även andra finnas
— på att Molotovs mångomskrivna Berlinbesök knappast haft några
politiska verkningar av betydelse, ehuru ekonomiska uppgörelser
möjligen kunna ha träffats.
Det märkligaste på Balkan är dock utvecklingen av Italiens
angrepp på Grekland. Sätt och tidpunkt för aktionen voro helt valda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
