Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den svenska »korporatismen». Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmagjorda, allt betydelsefullare »korporatism» och därvid dra
ett par politiska slutsatser, baserade på förutsättningen att
organisationsväsendet oavsett formerna fortlever och utvecklas.
Organisationerna innebära både att en stark opinion och en
konkurrerande maktfaktor kan uppträda vid riksdagens sida. Ju
starkare organisationerna äro, desto större kunna frestelserna för
regeringen bli att — såsom nyligen skett — direkt och bindande
göra upp med dem i stora frågor, som formellt tillhöra riksdagens
kompetens. Innehavet av regeringsmakten blir därigenom
viktigare än förr; endast regeringens ledamöter kunna påverka
förhandlingarna, och träffas en tillfredsställande uppgörelse, kan
marken glida undan för oppositionen. Ett nytt moment föres
därmed in i debatten om parlamentarismen. De, som förfäkta den
klassiska parlamentarismens ideal, ha hittills föreburit, att den
indirekta effekten för ett parti av oppositionsställningen skulle
vara större än den direkta effekten för partiet av ett
samregerande. Även om denna sats skulle ha varit riktig för sin tids
förhållanden, måste man känna sig oviss, om den kan vara
tillämplig för ett styrelsesätt, enligt vilket regeringen alltid måste beakta
organisationernas faktiska makt och därför planmässigt
eftersträva att hålla fred med dem. Vad återstår det då för underlag
och operationsmöjligheter för ett utanför regeringen stående parti,
som vill öva något inflytande? Givetvis är detta blott en
synpunkt av många på regeringsproblemet och givetvis kan ett
parti knappast fatta ståndpunkt till regeringsfrågan i förväg
eller principiellt utan måste i varje läge förbehålla sig frihet att
handla alltefter de då rådande omständigheterna. Men redan nu
finns det skäl att påkalla uppmärksamhet för den väsentliga
rubbning av förutsättningarna för parlamentarismen, som
organisationsväsendets makttillväxt kan medföra.
Den andra slutsatsen berör representationsproblemet. Den
karaktärsskillnad, som utmärkte det ursprungliga De-Geerska
tvåkammarsystemet, har genom 1907 och 1918 års rösträttsreformer
samt efteråt vidtagna författningsändringar i det närmaste
fullständigt utplånats. Samtidigt härmed registreras en viss
nedgång åtminstone under 1930-talet i riksdagens anseende, delvis
säkerligen att tillskriva opinionens ytlighet men även att
hänföra till uppkomsten av andra betydelsefulla maktfaktorer,
däribland organisationerna. Före kriget märktes i många europeiska
länder en strävan att vid uppbyggandet av tvåkammarsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
