Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den svenska »korporatismen». Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här liksom på många andra hithörande områden har Kungl. Maj:t
föredragit att få handla fritt utan några snäva regulativ.
Ett direkt erkännande av organisationernas ställning har
däremot givits i instruktionerna. Där föreskrives nämligen i ungefär
likalydande ordalag, att vederbörande kommission eller nämnd
skall samverka med de enskilda organisationerna inom sitt
verksamhetsområde. Någon motsvarighet till denna auktorisation
fanns ej i direktiven för världskrigets kommissioner. Det har
från olika håll omvittnats, att det jämförelsevis friktionsfria
sätt, på vilket kommissionsväsendet trots de efter avspärrningen
oanat stora svårigheterna fungerat, ej blott är att tillskriva de
nuvarande kristidsorganens favör att kunna tillgodogöra sig äldre
erfarenheter utan även och kanske mest bör krediteras
förhandenvaron av starka organisationer och deras beredvilliga bistånd.
Här skall blott citeras direktör Gustaf Söderlunds uttalande:
»Vad som här särskilt är av intresse att konstatera är emellertid
en annan faktor, som varit av stor betydelse. Det svenska
näringslivet, icke minst industrien, har under de senaste decennierna fått
sin struktur väsentligt förändrad genom tillkomsten och
utbyggandet av ett vittgrenat organisationsväsen för lösandet av olika
gemensamma uppgifter. Genom att man anknutit till och
utnyttjat dessa producenternas, köpmännens, arbetarnas och
konsumenternas egna organisationer och genom att krisorganen,
särskilt kanske industrikommissionen, till stor del sammansatts av
näringslivets egna män, har den statliga krispolitiken kunnat
genomföras på ett relativt smidigt sätt.» (Från departement och
nämnder, häfte 13:1940.)
Givetvis förekom det även under världskriget, att det enskilda
organisationsväsendet utnyttjades. Såsom närmare framgår av
Karl Hildebrands redogörelse »De svenska statsmakterna och
kristidens folkhushållning» bildades då i samverkan med
vederbörande kommissioner en del import- och exportbolag. Liknande
centrala importföretag ha även bildats under denna kris, t. ex.
för införseln av kaffe, tvål, choklad o. s. v., eller bildades så att
säga i förlag vid krisens början; beträffande vissa förnödenheter
hade inköpsorganisationer verkat redan före kriget. Syftet
härvid har varit uppenbart: att med utnyttjande av en enskild
organisation centralisera utrikeshandeln inom ett visst fack för att
åstadkomma en jämn och rättvis fördelning av åtkomliga varor
eller för avsalu färdiga produkter. Mycket av denna sorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
