Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Att tala i radio. Av Sverker Martin Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okonstlade enkelhet, som gör framställningen lätt och behaglig att följa
såsom det omedelbara, naturliga och liksom självklara uttrycket
för en kultiverad människas tankegång».
Men det finns också många mindre vana radioföreläsare, som
ej ha en egen litterär stil i både tal och skrift, utan som skriva
helt annorlunda än de tala, och för dem är en viss anpassning
nödvändig.
Det kan då vara en god hjälp att diktera ned manuskriptet.
Man har då mycket lättare att få det talspråksmässigt, ty man
kan vid avfattningen så att säga »smaka» på frasen eller
meningen och känna att den är talbar. En annan viktig
omständighet kommer här till. Om man dikterar ett föredrag, kan man inte
undgå att få med något av sin egen naturliga talrytm. Denna
individuella talrytm är säkert en av de viktigaste komponenterna
i helhetsintrycket av naturlighet, av radiomässighet. Med de
nuvarande tekniska hjälpmedel, som stå till buds när det gäller
ljudupptagning och reproduktion, bör här kunna öppnas ett
intressant område för vetenskapligt arbete.
Även allmänt stilistiskt bör man försöka närma sig talspråket,
men naturligtvis ej så långt att man efterhärmar dess logiska
oreda. Skriftspråkets ofta invecklade satsbyggnad med långa
satser och svåröverskådliga meningar bör man emellertid söka
avlägsna sig från. Om en text är avsedd att läsas, då kan ju
läsaren se sig tillbaka, om han i en komplicerad mening skulle »tappa
tråden». Hör han en text läsas i radio så kan han ju aldrig gå
tillbaka i texten för att få större klarhet. Det är därför en god
regel att i radioföredrag skriva korta satser och ej bygga upp
långa perioder. Man kan och bör tillåta sig omtagningar,
parentetiska tillägg och överhuvud stildrag, som ge texten karaktär
av improvisation i mycket större utsträckning än man skulle göra
det, om det var fråga om en artikel, avsedd att läsas.
Om man alltså måste ställa kravet på enkelhet i
framställningen, undvikande av högtravande, uppstyltade fraser och långa
perioder, så får man därför inte bannlysa retoriken i radio. Som
förut sagts, måste ju den språkliga stilen nyanseras efter ämnets
och uppgiftens art. Men retoriken i radio måste då vara en
självständig, litterärt präglad stil och ej ett anhopande av retoriska
attribut. Det är också — som förut påpekats — av stor vikt att
denna stil är talbar för den, som framför den, annars blir
radiomässigheten genast lidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
