Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Ett års samlingsregering — några korta reflexioner. Av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särskilt genom förhandlingarna i utrikesnämnden hade under
1930-talet om icke alltid enighet så dock en ömsesidigt förtrolig
samverkan skapats mellan partierna om Sveriges ställning under
de undan för undan skärpta motsättningarna i Europa. Icke minst
under de år, då Ålandsfrågan och N. F. diskuterades som ivrigast,
hade utrikesnämnden betydelse som plattform för alla större
partiers deltagande i gestaltningen av vår utrikespolitik.
Samstämmigheten i partiernas uppfattning om Sveriges aktuella politiska
uppgifter var visserligen i fjol höstas snarare mindre än tidigare.
Men arbetet inom utrikesnämnden hade dock banat väg för
partiernas slutliga samverkan i regeringsställning.
Ty självklart har det varit samlingsregeringens viktigaste
prestanda att söka bringa de olika utrikespolitiska intressena
på en enhetlig och samlande formel. Uppgiften var trängande
under kriget i Finland men den har knappast gjorts lättare,
sedan fred där slutits men andra allbekanta svårigheter tillstött
och Sverige avspärrats västerut. Hur starkt meningarna inom
opinionen understundom brutit sig rörande vägen att nå målet
— värnandet av vårt eget lands frihet och bevarandet av det
nordiska frihetsreservatet — kan det icke vara förmätet att hävda,
att samlingsregeringens existens och det starka stödet åt dess
utrikes- och försvarspolitiska kurs varit ägnade att inge ökad
respekt för våra utrikespolitiska föresatser.
Trots att ministärförhandlingarna i fjol drogo ganska långt ut
på tiden låg det i sakens natur att ett närmare utformat
detaljprogram för regeringens arbete ej kunde uppställas. Tidsläget
var sådant, att ingen kunde vara säker om dagens rätta lösningar,
och utvecklingen efteråt har visat det riktiga i att segla med lösa
skot. Men givetvis förutsatte regeringsbildningen enighet om
vissa allmänna grundsatser. Överhuvud taget ha alla de nya och
oväntade trångmålen tvingat grupperna att utan fördomar och
prestigesynpunkter göra det bästa möjliga av varje situation.
Det har kategoriskt gällt att åsämjas, att hålla fred inbördes, att
föredraga förlikningen framför processandet. Det väsentliga och
enande har varit att med alla medel stärka vår försvarskraft, att
snabbt påskynda den ekonomiska mobiliseringen, att planmässigt
intensifiera ansträngningarna att trygga folkförsörjningen, att
ordna en beredskap mot arbetslösheten samt att med öppnande av
alla tänkbara källor fylla igen de stora hålen i budgeten. Det kan
nog utan överdrift sägas, att det aldrig arbetats och organiserats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
