Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 16 nov. 1940 - Den nya första kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammarens mest kända män föllo för åldersstrecket. En av dem, borgmästare
Lindhagen, försökte in i det sista spjärna mot udden, trots sina 80 år
och trots att han under lång tid endast förmått upprepa sig själv.
Såsom den siste av dem, som sutto i riksdagen under det förra seklet,
skulle den begåvade och fantasifulle borgmästaren ha kunnat sluta
sin riksdagsbana som en vördad åldring från det demokratiska
genombrottets dagar. Hans verklighetsfrämmande läggning, hans
enorma egocentricitet och hans tyranniska sinnelag ha emellertid
gjort avslutningen till en tragik, eller kanske rättare en fars. Få
riksdagsmän ha under de bägge sista decennierna lyckats göra mindre
positiv nytta i riksdagen än hr Lindhagen, hur små pund de än haft
att förvalta. Men ingen har burit sig mera affekterat åt.
De bägge andra äro f. statsrådet David Petterson i Bjälbo och
borgmästare G. A. Björkman i Norrköping. Fr. o. m. världskriget t. o. m.
de första åren på 30-talet spelade den självständige »Bjälbojarlen» en
stor roll bland högerns lantmän; det har sagts att han kanske mer än
någon annan av dem bidrog till sammanhållningen mellan partiets
stadsrepresentanter och lantmän under åren efter världskriget, då
bondeförbundet gjorde sin första frammarsch. Borgmästare
Björkman har under sin tjuguåriga riksdagstid varit vice ordförande både
i första lagutskottet och konstitutionsutskottet; med sitt vinnande sätt
och sin medryckande talegåva har han som en domare ägnar från
sin kulturkonservativa plattform ofta fört försonlighetens och
humanitetens talan.
Genom 1907 och 1918 års författningsreformer demokratiserades den
gamla första kammaren. Socialdemokratiens framryckning och sociala
faktorer ha sedan fortsatt demokratiseringsprocessen. I det av
professor Axel Brusewitz ledda samlingsarbetet »Studier över den svenska
riksdagens sociala sammansättning» har fil. lic. I. N. Sandström
sammanställt tabellariska uppgifter om senatorernas yrken (eller
förutvarande yrken), avseende åren 1870, 1890, 1910 och 1930. En liknande
sammanställning göres här nedan för den nya första kammaren,
samtidigt som lic. Sandströms tabeller återges för jämförelse. Den
reservationen göres, att bestämningen av yrke möjligen i något fall här
sker efter andra principer; i några fall kan nämligen tvekan råda,
huruvida vederbörande skall hänföras till den ena eller andra
kategorien. Särskilt kan detta gälla f. d. arbetare, som faktiskt försörja sig
på kommunala och andra uppdrag utan att detta särskilt angives och
därför kanske ej borde ha förts under grupp V utan under grupp
I B g). Tvekan kan vidare råda vad näringsmän beträffar mellan
IV a) och IV b); här nedan ha till den senare gruppen förts bl. a.
försäkringsdirektörer och direktörer i arbetsgivareorganisationer.
Tabellen tarvar inte många kommentarer. Den bekräftar den länge
iakttagna tendensen att högre ämbetsmän, som förut i hög grad gåvo
första kammaren dess överhuskaraktär, alltmer sällan hänge sig åt
parlamentariskt arbete. I stället ha kommit de lägre tjänstemännen,
särskilt då skollärare och anställda vid trafikverken, mindre såsom
fackmän än som representanter för personalorganisationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
