Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 16 nov. 1940 - Några sifferkommentarer till röststrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialgrupp III; i absoluta tal voro siffrorna c:a 13,000, 141,000 resp. 253,000.
Under antagande att proportionerna mellan de olika socialgrupperna
inom elektoratet varit densamma 1940 som 1936 och att även
röstskolkningen relativt varit densamma nu och då, skulle bland de 330,000
»verkliga» manliga röstskolkarna cirka 10,000 höra till socialgrupp I,
115,000 till socialgrupp II och 205,000 till socialgrupp III. (Till grupp
I räknas bl. a. godsägare, direktörer, högre ämbets- och tjänstemän,
husägare m. fl.; till grupp II hemmansägare och arrendatorer jämte
söner, hantverkare och handlande, handelsbiträden, kontorister och
verkmästare, tjänstemän av mellangrad, skollärare m. fl.; till grupp
III arbetare, rättare och förmän, lägenhetsägare, tjänstemän av lägre
grad, lägre huslig tjänst m. fl.) Naturligtvis kan en viss
förskjutning i dessa tal ha inträffat, att döma av partiernas röstetal troligen
i sådan riktning, att röstningen i den oroliga socialklass II något
minskats. Så stor som lagbundenheten vid valen är torde det dock
vara föga antagligt att några större förskjutningar ens i år ägt rum.
Denna sifferlek har blott åsyftat att genom en analys av
valskolkningens äldre siffror göra en ungefärlig uppskattning av de tal, som
i nuvarande läge erbjuda intresse. Den gör åtminstone två allmänna
slutsatser befogade. För det första skall man icke ge några
vittsvävande proportioner åt röstskolkarnas parti och den statsvilja, som
de förborga; vid närmare undersökning låta siffrorna ganska långt
förklara sig annorlunda än som ett slags tyst, meningsfull
obstruktion. För det andra torde det vara antagligt, att bland de »verkliga»
röstskolkarna socialgrupp III är minst lika stark som
socialgrupperna I och II tillhopa äro. Och man kan knappast föreställa sig, att
röstskolkarna inom socialgrupp III å ena sidan och inom de bägge
övriga socialgrupperna å andra sidan företräda någon enhetligare
mening om exempelvis vår utrikesorientering. Snarast kan man väl i
dagens läge förmoda, att många inom grupp III tvekat mellan de tre
arbetarpartierna och därför funnit det hela tämligen likgiltigt. Och
liksom säkerligen åtskilliga främst i de bägge högre socialklasserna
på grund av sin mentala tyskorientering avstått från att rösta, ha
säkerligen andra hållit sig borta därför att de tvärtom funnit
regeringens anpassningspolitik för tyskvänlig eller också därför att de
tyckt att de fyra partierna företett samma odifferentierade gråa
massa. Hur man än kalkylerar kvarstår dock att de bägge högre
socialklassernas »verkliga» manliga röstskolkare enligt de ovan gjorda
antagandena utgöra blott c:a 3 procent av hela väljarkåren och c:a
6 procent inom det manliga elektoratet. Så stora kunna de legioner
därför omöjligen vara, som de till röststrejk uppmanande skulle ha
kunnat mobilisera, ifall de ställt upp i valrörelsen.
En invändning låter sig göra: många av dem, som nu röstade på
de borgerliga partierna, skulle icke ha gjort det av förkärlek för dessa
eller för det s. k. »systemet» utan främst av motvilja mot
kommunisterna. Otvivelaktigt har denna sinnesstämning i viss
utsträckning varit för handen. Stabiliteten i röstetalen måste dock visa,
att dessa valmäns antal icke kan vara stort. I vart fall är det mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
