Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - »Finlands sak är vår». Av Mauritz Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talan. Kanhända kunde det ha skett med större klokhet och med
mera positiv inriktning på reformer i själva den s. k. militära
yrkesandan. Säkert hade det kunnat ske med mindre
kompromissande. Men kvar står — trots alla dagens försök att trolla bort
korten — till dess heder, en heder som högern såsom parti var
ensam om, den realistiska syn på vår neutralitets- och
försvarspolitik, vars ständiga praeterea censeo efter 1925 var: Vi måste
stärka vårt försvar.
Om värdet av vår regeringschefs uttalande vid krigsutbrottet
den 1 sept. 1939: »Vår beredskap är god» kan man lugnt låta
reflexionerna göra sig själva, i ljuset av bl. a. den högst väsentliga
upprustning, som sedan dess till dato ägt och äger rum. Denna
upprustning är vittnesbörd nog om vår numera — äntligen —
eniga försvarsvilja. Ännu en omständighet torde emellertid böra
tagas i betraktande, då man stannar inför det goda betyg om vår
samlingsregerings förmåga att hålla oss utanför kriget, som ovan
berörts. Trots stora och även för menige man fattbara
svårigheter och faror under Finlandskriget erbjöd vårt politiska,
strategiska och ekonomiska läge oss vissa möjligheter därtill. Tränger
man litet djupare än till den känslobotten, varifrån tacksamma
suckar uppstego till statsministern, känner man sig mera manad
att formulera betyget sålunda: den regering, som ej förstått att
begagna sig av möjligheterna att hålla kriget från våra gränser,
hade varit mer än lovligt svag, kanske t. o. m. svagare än vi
förtjänat.
Nu kommer man till frågan: Är detta, att hålla oss utanför
krig, i sig själv ett mål för vår aktuella utrikespolitik? På detta
måste svaras: naturligtvis icke. Att bevara vår oförkränkta
neutralitet är i sig själv endast ett medel att vinna målet, som är att
till våra barn överlämna det arv vi mottagit av våra fäder: ett
fritt och oberoende Sverige. Med detta självklara mål i sikte kan
en summarisk återblick på vad som hänt vara givande. Vi
bekräftade vår tidigare deklarerade neutralitet inför
stormaktskriget tillsammans med samtliga de nordiska statscheferna,
kungar och president, i oktober 1939. Trodde möjligen främmande
teckentydare, att denna samfällda manifestation betydde något
mera än en till intet förpliktande solidaritetsförklaring, blevo de
småningom grundligt tagna ur sin villfarelse, när det ena
nordiska riket efter det andra — trots sin neutralitet — anfölls med
krig eller besattes, alla utom Sverige, utan samfälld handling till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
