Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Några språkriktighetsfrågor. Av Erik Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordbok kände år 1925 endast till bildningar som flundrenät (och
flundernät), med ett intressant undantag: en författare redan
1784 talar om flundrasläktet. Det frågas alltså: hur gammal och
hur spridd är sammansättningstypen flundrafilé? Formen verkar
på mig stötande, men hur reagerar andra svenskar? När dessa
frågor har besvarats, kan vi ställa nästa: är flundrafilé<i></i> riktig
svenska?
Som den drivne syntaktiker han är, ägnar Wellander stor
uppmärksamhet åt frågor hörande till satsläran. Här finns många
utomordentligt lärorika och till eftertanke stimulerande
utredningar.
Så behandlas frågan om »gruppgenitiv» utförligt på två ställen.
Den är bra som exempel på hur svåra problem som ofta
föreligger. Heter det storhertiginnans av Gerolstein juveler eller
storhertiginnan av Gerolsteins juveler? Bägge delarna kan sägas
vara svenska, men det ena stelbent, det andra vårdslös svenska.
Folkets på gatan omdöme är omöjligt, folket på gatans omdöme
starkt talspråkligt (ett annat berömt typexempel: gubben med
röda näsans hatt). Man kommer att tänka på det klassiska norska
uttalandet: »Hvis noen spör, hvem der er störst, Ibsen eller
Björnson, da må man svare: neppe.»
Det svarar också Wellander. »I mera kräsen stil undvikes
såväl denna stela uttryckstyp (kyrkoherdens i Tierp änka) som
talspråkets gruppgenitiv.» Även den historiska bakgrunden har
Wellander i detta fall gett med tillräcklig utförlighet. Han
påpekar, att man fordom skrev kyrkoherdens änka i Tierp. Så heter
det troligen undantagslöst under medeltiden. En känd ballad har
titeln Töres döttrar i Vänge, och rådhusrättsprotokollen från
1400-talet överflödar av fraser som Jons hustru i Berga, vilket betyder
’hustrun till Jon i Berga’. Ett sent exempel på denna typ erinrar
Wellander om, Bellmans drottningens polska i Polen. Bellmans
språkbruk är i många stycken för sin tid ålderdomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
