Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Samhällsanda och Anjalaanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»korsdrag» i landet för mjölkprisets skull, andra för
lantarbetstidslagens, ytterligare en grupp för att fruarna ej kunna få
hembiträden o. s. v. — för att inte tala om dem, som känna sig
personligt förbigångna eller förfördelade. På ett högre plan stå de, som
ha bagaget fullt med nya programsatser, visserligen oftast en
gros hämtade utomlands men likväl utgörande ett legitimt gods
i ett fritt folkstyre. Representera dessa grupper likväl någon
enhetligare vilja, något bärande alternativ till den av folket valda
regimen? Vad andligt och timligt förenar nationalsocialister och
kommunister, Nils Flyg och Per Engdahl, Kreuger och Johansson
i Lövnäs. Ingen torde ha kännedom om detta. Det var inte en
dag för tidigt, när hr Wigforss erkände att något gott även kan
komma från Tyskland. Men inte kan ett av utländska
diktaturideologier inspirerat program kallas svenskare än det nuvarande
samlingsprogrammet, med dess anknytning till en organisk svensk
författningsutveckling och traditionell svensk folkfrihet.
Ofta spela missnöjesgrupperna på melodien, att det skulle vara
»something rotten» i Sverige, och de utställa gärna detta betyg
till beskådande både för infödingar och främlingar. Är det
befogat att fälla en sådan dom? Är den inte i hög grad förlegad?
Naturligtvis kan idealstaten aldrig nås, för övrigt ej ens där
staten hänsynslöst nyttjar sin oinskränkta tvångsmakt mot
individen. Men det har ändock skett mycket under de senaste åren.
Det fanns en efterkrigsmentalitet med mycket sant och ärligt
socialt patos men också med ljumhet för de nationella värdena, med
andlig pietetslöshet, med förhärligande av en osvensk
arbetarkultur av typen Wedekind, med ensidigt framhävande av
välfärdspolitiken på bekostnad av individuellt självansvar, med
lovprisande av klasskampsheroismen. Hur klandrades icke dessa
tendenser från konservativt håll och hur länge skedde detta icke
förgäves! Men under samma tid byggdes det upp ett starkt välstånd,
av vilket alla parter hade del både i mödan och utbytet. Det mesta
av denna fadda, falskt internationalistiska anda har nu inför
krigets föraningar och slutliga verklighet förflyktigats — djupare
än så satt den icke. Folket var gott i sin innersta rot. I högre
grad än på många årtionden bekänner sig det överväldigande
folkflertalet till gemensamma livsvärden. Endast partigängaren kan
med besvikelse iaktta denna djupgående förändring. Å andra
sidan finna vi intet skäl att lovprisa socialdemokraterna, därför att
de sent omsider kommit till en riktigare insikt om tingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
