Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frankrikes sammanbrott. Av N. G. Ehnrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solidaritet mellan arbetsgivare och arbetare. Den var i intet avseende
vuxen sin uppgift. Detsamma var fallet med transportväsendet,
där 40-timmarsveckans införande och därpå följande avskaffande
under Reynaud utlöst en betydlig förvirring.
Förutsättningar för en återhämtning efter socialradikalernas
och socialisternas vanstyre saknades helt visst icke och det skall
heller icke sägas att dessa båda partier helt saknat förmågor,
till och med av betydande mått. Koloniministern Mandel utförde
sålunda ett högst betydande arbete inom sin ressort och bidrog
mer än någon annan politiker till skapandet av en ny, fördjupad
uppfattning av det franska folkets uppgifter som imperiebyggare
i Lyauteys och Gallienis anda. Även Reynaud gjorde vad som i
mänsklig makt stod för att reparera vad andra försummat. Fällas
dessa två av domstolen i Riom sker en eklatant orättvisa. Sett
som helhet kan dock varken det socialradikala eller socialistiska
partiet fråntagas ett drygt ansvar i katastrofen av år 1940.
Frankrike var icke rustat för ett företag av den omfattning en väpnad
konflikt med Tyskland måste utgöra, vare sig ekonomiskt,
politiskt eller militärt och därom kunde dess valda ledare knappast
ha svävat i okunnighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
