Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svensk patriotism. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
internationalismens årtionden i vårt land, och vad mer är, den kunde
uppväckas i samhällslager, där den tidigare knappast existerat,
och i sådana kretsar, vilka i sitt armod blivit mer eller mindre
lättköpta offer för slagord av typen arbetaren har intet
fädernesland. På många håll har denna 1800-talets specifika, man frestas
säga litterära patriotism fått kraftig förstärkning eller rentav
uppstått ur hembygdskärleken i trängre mening. Mången radikal
ande, som trott eller förklarat sig fosterlandslös, har via känslan
för sin egen hemtrakts skönhet och behag (ty det är ju så, att för
det stora flertalet sunda människor hembygden är fagrast och
vänast!) kommit att uppskatta den större hembygden, Sverige.
Mången har först på den vägen nått fram till upptäckten att man
samtidigt kan känna och tro nationellt och internationellt; alltså
samtidigt vara en god svensk patriot och en god europé eller
världsmedborgare. Denna patriotismens framväxt ur
hembygdskärleken har otvivelvaktigt ökat alltmer ju mer
resemöjligheterna ökats och reselivet blivit modernt; den poetiska
patriotismen har fått en mycket tydligt turistisk anstrykning.
Den fosterlandskänsla, som nyss kallats för mössornas,
karakteriseras av skalden genom de vackra, suggestiva orden skördar
och fredliga bragder. Den har ock sedan gammalt — sedan
antikens dagar — burit en annan, mera känd och mindre tilltalande
hallstämpel, präglad i den beryktade frasen: Ubi bene, ibi patria,
— där jag har det bra där är mitt fädernesland.
För millioner av emigranter till Amerika under 1800-talets goda
år måste patriotismen väsentligen ha varit av detta slag, liksom
den var för mången främling, som slagit sig fram i antikens stolta
världsrike, Rom.
Då detta exempel anföres, är därmed emellertid icke sagt, och
ej heller insinuerat, att en sådan fosterlandskärlek — man skulle
kunna kalla den »praktisk patriotism» — i och för sig skulle vara
klandervärd. Kan det vara något nedsättande för odlaren, som
brutit bygd, eller för den medborgare, som eljest skapat åt sig
och de sina en tryggad existens, att känna särskilt varmt för den
provins eller det rike, i vilket hans livsverk utförts?
För vårt lands vidkommande är det utomordentligt naturligt,
att den praktiska patriotismen blivit allt starkare och mer
påtaglig. Efter stormaktstidens slut har det hos oss icke givits
många tillfällen till annat än fredliga bragder. Men dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
