Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Svensk patriotism. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSK
PATRIOTISM
Av lektorn docent EDVARD THERMÆNIUS, Göteborg
Ämnet är brännande aktuellt, ej minst av det skäl, att
fosterlandskärleken i våra dagar ovedersägligen gripit hela folket.
Patriotismen — tidigare ofta förhånad — har blivit en självklar
sak. Fosterlandskärleken har blivit enkel och enhetlig, aktiv och
offervillig som icke i mannaminne och kanhända som aldrig förr
i vår historia.
Den svenska patriotismen, den mer eller mindre medvetna
känslan för det stora gemensamma fäderneslandet Sverige kan
dateras till Engelbrekts tid. Dess första egentliga litterära
uttryck är biskop Tomas’ Engelbrektsvisa och Frihetssång.
Men redan före denna patriotism i modern mening fanns
— naturligtvis, bör man väl tillägga — en känsla för och en
kärlek till det lilla fädernesland som var det enda man kände och
ägde: landskapsstaten. Och där bakom spåras en
fosterlandskänsla som helt enkelt består i individens samhörighet med sin
släkt, sin ätt, med folket i den bygd där han bor; en
samhörighet, som helt enkelt har sin grund i människornas behov att sluta
sig samman till gemensamt skydd. Tvånget att hålla ihop till
försvar mot fienden är patriotismens mest ursprungliga, man kan
säga lika väl primära som primitiva orsak eller motiv.
Landskapspatriotismen och den därur sakta men säkert
framväxande »riks»-patriotismen har fått ett klassiskt uttryck i
Västgötalagens berömda gradering av mansboten. Enligt denna
kostade det 21 marker att döda en västgöte — en landsman! Men
sedan blev det billigare. Dräpte man »man från Svealand eller
smålänning», d. v. s. en annan svensk än västgöte, kostade det
13 marker och 8 örtugar; dräpte man norsk eller dansk man, var
priset 9 marker, och för övriga utlänningar (söderman, d. v. s.
tysk, och engelsman äro de enda i lagen angivna) var beloppet
6 marker.
Under Engelbrekts tid slår som sagt den riks- eller helsvenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0540.html
