Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Montesquieu och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kunna sägas om norrmän och danskar, gått folket i blodet.
Den är ett med vårt väsen. Ej ens vad man oegentligt kallar
envåldsperioderna kunna rubba riktigheten av ett sådant omdöme.
Med det karolinska enväldet var det icke värre beställt än att
man på fullt allvar kunnat jämföra den hittills sista fasen i
förhållandet mellan regering och riksdag med det förhållande, som
under Karl XI var rådande mellan konung och ständer. Och det
gustavianska enväldets grundlagar ha under mer än ett
århundrade varit det banér, under vilket Finlands folk fylkat sig
i sin kamp mot tsarismen.
Även utåt, i förhållande till främmande länder, närmast de
nordiska, har Sverige framstått som förkämpe för de
konstitutionella idéerna. Vad Finlands månghundraåriga förening med
Sverige betytt för dess konstitutionella frihet i synnerhet så väl
som för dess lagbundna samhällsordning i allmänhet ligger i så
öppen dag, att det ej särskilt behöver betonas. Mindre ofta
reflektera vi kanske över att de provinser, Skåne framför allt, som
Sverige vid mitten av 1600-talet förvärvade från Danmark, i
grevens tid räddades åt ett konstitutionellt styrelsesätt undan det
absolutismens mörker, som blott ett par år efter Roskildefreden
sänkte sig över de delar av den dansk-norska monarkien, som
dess konung lyckats bärga. Norrmännen ha särskild anledning
besinna sig på att utan den i deras ögon särskilt illa anskrivna
Kielertraktaten den för dem så kära Eidsvoldsförfattningen icke
kommit till stånd, att Sveriges konung, som aldrig tänkt sig
annat än att han skulle härska över två konstitutionella stater,
genom densamma snarast blev förekommen i sina strävanden och
att slutligen sagda konstitution lånat betydelsefulla institut just
från Sveriges författning. Det bör också omnämnas, att det
svenska Pommern ett par år före skilsmässan från Sverige av
detta erhöll en fri författning, som uttryckligt garanterades
detsamma, när det i nyssnämnda Kielertraktat som ersättning för
Norge avträddes till Danmark, och att pomrarna, när de till sist
hamnade där de ur nationell synpunkt hörde hemma, beklagade,
att de måste utbyta det konstitutionella Sverige mot det
absolutistiska Preussen. Till sist förtjänar nämnas, att oppositionella
adelskretsar inom vårt stora östra grannland från Sverige
hämtade tankeferment till den konstitution, varmed de under
1700-talet sökte lyckliggöra sitt fädernesland, ja, att det frihetstida
statsskicket av en av upplysningstidens populäraste teoretiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
