Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Luftkriget i förgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förberedda befästningslinjer och på helspänn sedan ett halvår
tillbaka gentemot en fiende, vars utgångsläge tack vare flygspaning
torde ha varit välkänt, icke kunnat erbjuda mera motstånd, när
de äntligen ställdes inför det stora provet. Kvantitativ
underlägsenhet räcker icke som förklaring. Man kan icke undgå
intrycket av vida skickligare ledning på tyska sidan. Trots
överlägsenhet i antal valdes det tyska flygvapnets operationsmål
alltid med stor omsorg och så, att för varje dag starka krafter
koncentrerades på ett fåtal mål. På detta sätt, som icke är något
annat än tillämpning av taktikens grundregler, kunde man bli
nog stark på varje punkt och företagen kröntes i regel med
framgång. Samordnandet mellan händelserna på marken och i luften
synes ha varit föredömligt. Trots — eller kanske tack vare —
att flygförbanden varit i eminent grad självständiga och ofta
kastats från en del av krigsskådeplatsen till en annan och ingripit
än mot trupper, än mot fartyg, än mot flygplatser eller
befästningar, har samarbetet med andra försvarsgrenar fungerat
utmärkt.
I de allierades målval åter är det svårt att urskilja någon klar
grundtanke eller enhetlig operationsplan. Bombförbanden insattes
dagligen mot ett mycket stort antal mål och med på varje punkt
av allt att döma relativt ringa styrka. Även vid den tidpunkt,
då det måste ha stått klart för de allierades krigsledning, att
situationen på marken började bli kritisk och de framryckande
tyska trupperna till varje pris måste hejdas och alltså borde ha
varit anfallsmålet nummer ett, fortsatte delar av bombförbanden
att anfalla mål långt bakom fronten i Tyskland av betydelse för
försörjningen, men endast sett på lång sikt. Det förefaller som
om dessa operationer sedan länge varit förberedda och som om
man, när verkligheten kom och ett helt oförutsett läge inträffade,
icke haft förmåga att radikalt anpassa sig efter detta, varpå
kraftsplittring och famlande ledning blivit följden. I viss mån
kanske orsaken härtill varit svårigheter att samordna allierade
stridskrafter. Vad de engelsk-franska beträffar, så inleddes dock
stabsförhandlingar redan 1936. Frånvaron av planläggning för
försvar av Belgien och Holland kan ha bidragit till förvirringen.
Den kanske mest täckande förklaringen ligger emellertid helt
enkelt i att det är mycket svårare att leda operationerna i en
defensiv än i en offensiv. Alldeles särskilt framträdande bli dessa
svårigheter, då kriget är rörligt. Den anfallande kan handla efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
