Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Främlingsproblem i det gamla Aten. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medborgarskapet uppställt mellan äkta atenare och fria metoiker. Det var
på Perikles tid. En större present bestående av säd hade anlänt
till det atenska folket. Vid fördelningen märkte man, att
medborgarantalet stigit till ett misstänkt stort antal.
Medborgarlistorna kontrollerades, och därvid visade det sig, att ett
tusental främlingar också hade anmält sig till utdelningen. Deras straff
blev strängt: de såldes omedelbart som slavar.
Främlingen var gärna sedd eller åtminstone tåld, så länge han
var nyttig. Han borde fylla samma plats i samhället, som
Aristoteles med en liknelse tilldelat kliet i det närande brödet, att vara
just närande. Metoikerna voro arbetsbina, av vilkas
arbetsförtjänst också de till arbete obenägna atenska medborgarna borde
kunna få sin andel. Dessutom var det icke alldeles oviktigt, att
dessa energiska och duktiga främlingar sörjde för att nödvändiga
och nyttiga arbeten överhuvud taget blevo utförda. De enklare
och mindre välbärgade tullades på sina händers
prestationsförmåga, de rikare på sin förmögenhets avkastning. Dessa rika
främlingar ha under hela den atenska historien erlagt tributer till sina
giriga värdar, som i förhållande till de fördelar, Aten kunde bjuda,
ofta synas oss obegripliga. Aten krävde av dem offer, vilka
officiellt gått till historien som frivilliga men i många fall måste
ha varit allt annat än blott och bart välvilliga skänker. Den form
för extrabeskattning, som kallades leitourgía, har oftast och med
tiden i allt mer tyngande form drabbat stadens rika främlingar.
Krigsskepp utrustades och bemannades, tävlingar anordnades,
teatrarna höllos vid liv genom dessa bidrag, vilka kanske under
Atens nedgångstider blott kunde erläggas av metoikerna.
Detta är den ena sidan av saken. Främlingarna ha utnyttjats
i ekonomiskt avseende på ett sätt, som knappast kan kallas med
något annat namn än utsugning. Men i rättvisans namn få vi
icke glömma det sätt, på vilket atenarna betedde sig mot dessa
främlingar i tider av trångmål, t. ex. då staden genom belägring
och därmed följande knapphet på livsmedel och tillfällen till
utkomst hade kunnat rädda det mesta möjliga åt sina egna genom
att driva ut främlingarna. Så brukade t. ex. Sparta göra vid
liknande tillfällen. I stället se vi, huru metoikerna icke blott
tillåtits att stanna kvar i staden utan t. o. m. fått deltaga i de av
staden igångsatta nödhjälpsarbetena och därvid uppburit största
delen av de disponibla beloppen i arbetsförtjänst. Den gången ha
atenarna givit historien ett fullgott exempel på storsint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
