Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Främlingsproblem i det gamla Aten. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del i äran av dessa attiska vasers tillblivelse. Men detsamma gäller
också om representanterna för metallindustrien och dess
konstprodukter. Det är typiskt, att ägaren av och i varje fall chefen
för Atens största vapenfabrik, sköldfabrikanten Kefalos,
härstammade från Syrakusai på Sicilien. Vasfabrikationen blev med
tiden till den grad dessa metoikers specialitet, att man kan tala
om ett slags främlingsmonopol och att den samtida talaren
Andokides kunde stämpla denna näringsgren såsom barbarisk och
främmande, ett utslag så tydligt som något av den atenska
avundsjukan! Detsamma gällde också om de i staden boende
metallfabrikanterna av utländsk härkomst. Dessa nådde dessutom ofta
betydande rikedom, helst sedan de på omvägar lyckats skaffa sig
tillträde till gruvföretagen, vilka principiellt endast kunde ägas
av infödda atenare. Men framför allt finna vi metoikerna som
den atenska handelns matadorer. Om de icke-atenska
industriidkarna måste leva av sina atenska värdars nåd och goda vilja,
hindrades de på handelns område icke av sådana
nationalitetsskrankor. Handeln var i antikens stater i allmänhet och i Aten
i största synnerhet just så internationell och öppen för envar, som
den till sin natur måste vara och också varit i alla tider. Den
stora köpenskapen tål inga nationella skrankor. De atenska
metoik-köpmännen voro icke blott oförhindrade att driva handel. De
gynnades därtill av de äkta atenska medborgarnas förakt för detta
yrke, ett förakt som icke endast berodde på lättja och förnämhet
utan helt säkert också berodde på svårigheten att uppdriva
rörelsekapital och obenägenheten att taga de risker, som yrket
medförde på de osäkra haven. Metoikerna både vågade och kunde
taga vilka risker som helst. Deras förbindelser i avlägsna länder
satte dem i stånd till att driva en internationell kommers, som
knappast i något annat avseende behövde antagas skilja sig från
senare tiders liknande företag än i fråga om varornas och
kapitalens proportioner.
Man har svårt att icke i dessa rappa geschäftsmakare igenkänna
förfäder till den ras, som i alla senare tider med samma medel
och oftast under samma villkor skaffat sig på en gång rikedom
och avundsjuka. Många bära namn, som klinga semitiska eller
åtminstone orientaliska. Deras metoder och deras makt på
handelns område har helt visst icke alltid varit ägnade att göra dem
populära i de borgares ögon, av vilkas nåd de berodde. Men
atenarna ha tålt dem, även i tider då andra stater helt enkelt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
