Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Näringslivet och krisen. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1930-talets kris hade så förhållandevis lindrigt förlopp i vårt land är
att söka i företagens jämförelsevis konsoliderade ställning, vilken
möjliggjorde en omfattande investeringsverksamhet. När det
gäller att bedöma utvecklingstendensen i förevarande hänseende
för den närmaste framtiden, har man att uppmärksamma ett
flertal, delvis varandra motverkande faktorer. Redan vidtagna
skärpningar i skattetrycket, företagens deltagande i försvarslånet
samt stegringen i deras rörliga och fasta kostnader äro i och för
sig ägnade att ogynnsamt påverka likviditeten och
reservbildningen; å andra sidan innebär utförsäljandet av lager, vilka
merendels upptagits till låga värden, frigörandet av förut bundna
medel, i den mån möjligheterna att förnya dessa lager äro
stängda eller starkt begränsade. Av avgörande betydelse för
resultatet av strävandena att få till stånd ny företagsamhet och
nya tillverkningar blir vid sådant förhållande främst
utformningen av krigskonjunkturskatten och de normer, som komma
att tillämpas vid den statliga prisövervakningen. I sistnämnda
hänseende torde exempelvis i längden icke kunna upprätthållas
den ståndpunkten, att ersättning för ökade fasta kostnader
överhuvud taget icke skall medgivas. Vid tillkomsten av
prisregleringslagen torde ock ha förutsatts, att denna princip, vilken till
en tid kunde anses försvarlig, efter hand och särskilt i den mån
behovet av ersättningsanskaffningar av inventarier begynte göra
sig gällande, skall undergå uppmjukning.
Såvitt gäller skapandet av rena surrogatindustrier, vilkas
livslängd måste antagas komma att bli kortvarig, kan uppenbarligen
endast undantagsvis förutsättas, att enskilda företag skola
engagera sig, om icke staten genom lämpligt avpassade garantier
mildrar de ekonomiska riskerna. Frågan om villkoren för
upptagandet av sådan ersättningsproduktion torde i de allra flesta
fall komma att avgöras in casu. Detta utesluter emellertid icke,
att ett betydande intresse borde kunna påräknas både från
statsmakternas och det enskilda näringslivets sida för att vissa normer
och principer för statens medverkan utformas, fastslås och följas.
På detta område synes en betydelsefull uppgift föreligga för en
förtroendefull samverkan mellan statsmakterna och näringslivets
organisationer.
Annorlunda förhåller det sig i fråga om upptagande av
tillverkning utav ersättningsprodukter för mindre nödvändiga
importvaror eller beträffande igångsättande av ny produktion i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
