Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Näringslivet och krisen. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvarslinjen mot massarbetslösheten. Först i andra hand komma de
statliga beställningarna och investeringsuppgifterna. Samma
tankegång återfinnes i den allmänna översikt, som inleder
proposition n:r 1 till årets urtima riksdag med dess betonande av det
principiella önskemålet att så nära som möjligt koordinera
folkförsörjningspolitiken med det arbetsanskaffningsprogram, som
nu måste uppläggas.
Denna nya problemställning innebär, att väsentligt större krav
komma att ställas på det enskilda näringslivet än vad fallet är
vid en konjunkturstödjande politik, som endast litar till en
omfattande investeringsverksamhet i det allmännas regi. Den
senare uppgiften kan i princip lösas av staten, om blott
skattedragare och långivare förmå satsa de därför erforderliga finansiella
medlen. Staten uppträder i detta fall allenast såsom beställare.
Den låter sina vederbörande organ spela den roll av
riksbyggmästare, som vi känna från så många tidigare epoker både i vårt
eget lands och andra länders historia, men den påverkar icke
och vädjar icke i djupare mening till det nyskapande initiativet
inom näringslivet. Dagens uppgift är däremot av en helt annan
och vida mera komplicerad art. Den innebär ett krav på
aktivisering i främsta rummet icke av investeringsverksamheten, utan
av framställningen av direkt konsumtionsfärdiga produkter för
den allmänna marknaden. Detta är en uppgift, som kräver helt
andra — jag tvekar knappast att säga större eller mera
kvalificerade — förutsättningar än planläggandet av ett program för
offentliga arbeten. Vad som här möter är i stället den typiska
företagaruppgiften: att utröna marknadens behov och
absorbtionsförmåga, att avväga det otal faktorer i övrigt, vilka till
synes te sig såsom en samling imponderabilia, och att anpassa
produktionen därefter. I medvetandet om de begränsade
möjligheter, som på detta fält står den statliga administrationen till
förfogande, ha från flera av samlingsregeringens representanter
önskemål uttalats om näringslivets medverkan. »Läget ropar
efter en aktiv och konstruktiv ekonomisk anpassningspolitik»,
framhåller handelsministern. »Statens uppgifter måste i detta
läge visserligen ökas, men staten inbjuder
näringsorganisationerna till egna initiativ och egna krafttag.» Även
ecklesiastik- och finansministrarna ha förklarat sig räkna på samarbete med
näringslivets organisationer. Och statsrådet Bagge tillägger, att
inom den allmänna ramen för produktionens ordnande skall ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
