Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 29 juli 1940 - Per Engdahl och ideologierna. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk, som blivit föremål för Stalins heroiska verksamhetslust. Ja,
eftersom heroismen icke känner någon laglig begränsning av sin
räckvidd, måste det bero på en sinkadus, om den heroiske själv blir
subjekt eller objekt. Är lic. Engdahl konsekvent i sin Nietzscheanska
kärlek till det farliga, måste han tjusas av utsikterna till bäggedera.
De mindre staterna kunna dock aldrig känna ett maximum av
tänkbar trygghet, om invid deras mark livsrumsideologiens borrhål
laddas med heroismens dynamit. Själv har Engdahl tydligen — både i
»Die Aktion» och Svenska Dagbladet — satt sin lit till att
kristendomens läror skola åstadkomma en heroismens sedelag, som utstakar
de nya gränserna för rätt och orätt. Dessvärre ger kristendomen
ingen entydig anvisning om t. ex. zink- och malm- och
bensinproblemens lösning. När kristendomen hos Per Engdahl är så vid, att dess
människokärlek tillstädjer honom att delta i judehetsen, kunna
okänsligare andar än han ännu längre tänja dess innebörd.
Men det finns en annan sorts heroism för dem, som visserligen
i omvälvningarna på kontinenten se gryningen av en ny tids morgon
men som med tanke på sitt eget land ej reservationslöst åskåda
händelseutvecklingen. Det är att öppet deklarera, till äventyrs även i
»Die Aktion», var de anse gränsen för det dynamiska vågspelet gå.
Anse de att mindre stater, som kanske representera en säregen och
livsstark nationell kultur, ha sämre rätt att leva sitt fria liv än de
stora staterna att hämningslöst tillämpa livsrumsprincipen? Tycka
de att autonomi är likvärdig med integritet? Se de någon garanti
för att nationalitetsprincipen, vilken enligt Engdahls inlägg i
Svenska Dagbladet »ej kan överges om Europa skall bli en organisk
kulturgemenskap», kommer att respekteras i de fall, då den råkar i
kollision med andra élanprinciper? Vilken är lic. Engdahls innersta
uppfattning om händelserna i Tjeckoslovakiet, Polen, Balticum,
Finland och Norden? Vilka ha rätt att tillämpa livsrumsläran? Är det
logiskt att fria i fallet Tjeckoslovakiet men fälla i fallet Balticum
och Finland? Kan icke hans ärliga svar härpå bli ett indirekt
erkännande att hans egen nya samhällsmoral ytterst utmynnar i en
värdenihilism uti den mellanfolkliga sammanlevnaden?
Vi, som känna Per Engdahl, tro icke att hans uppfattning i dessa
stycken nämnvärt avviker från vad de flesta neutrala tycka och
tänka. Därför förstå vi icke hans aktion i »Die Aktion».
Livsrumsideologien och heroismen äro farliga läror för mindre stater, som
näppeligen bli saliga på Engdahls fason. Dessa läror garantera ingen
upphöjd »Gerechtigkeil» men väl den starkares makt. Tysklands rätt,
de neutralas samarbete med ett segrande Tyskland och Europas
framtid överhuvud måste sökas efter andra värderingar. Lic.
Engdahls tillit till Tysklands självbesinning kan vara välgrundad, varom
framtiden må vittna. Vill han som medborgare i ett neutralt land
nödvändigtvis bekänna färg i storkriget och från parketten heja på
sitt favoritlag, hade det varit rejälare att utan all mytologi förklara,
att krigets lag gör tillfälliga avsteg från vedertagna
rättsförhållanden oundvikliga men att han det oaktat finner Tyskland representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
