Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Öst är öst och väst är väst. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärarna av det indoeuropeiska urspråket och som sannolikt strövade
omkring som nomader på Sydsibiriens, Turkestans och Östeuropas
stepper, kunna icke i sin livsföring ha skilt sig väsentligt från
sina grannar i öster och söder, mongolerna och turkarna. Först
sedan de under sina vandringar åt väster nått fram till Mellan-,
Syd- och Västeuropa och där uppblandats med urbefolkningen,
började de att utveckla de egenskaper, som omsider skapade den
»västerländska» kulturen.
Just detta leder oss till en annan förklaring av olikheten
mellan Asiens och Europas folk: geografiska och klimatiska
förhållanden betinga folkens karaktärsegenskaper. Asiens utpräglat
kontinentala klimat tryckte otvivelaktigt sin prägel på alla de
folk, som blevo bosatta där, vare sig att de levde som vilda
nomader på stepperna eller som jordbrukare i de fruktbara delarna av
världsdelen. Europas klimat däremot — ja det behöver väl icke
framhållas, i huru hög grad det skiljer sig från Asiens. Men även
denna förklaring haltar. Asiens klimat är utomordentligt olika i
olika delar av världsdelen, men det oaktat finna vi att under
tidernas lopp en i stort sett gemensam »asiatisk» anda utvecklar
sig hos de till sin härkomst, sin livsföring och sin kulturnivå
ytterst olikartade folkslag, som förblivit bosatta där. Men också
i Europa äro levnadsbetingelserna i dess olika delar mycket
skiljaktiga. Varav kommer det sig att dess invånare det oaktat
utvecklat sig i väsentligen samma riktning?
Vi komma till sist ändå tillbaka till det obestridliga faktum,
att varje enskilt folk, liksom varje enskild individ, har sin
särskilda begåvning. Det var grekerna som med sitt skapande snille
i mitten av det första årtusendet f. Kr. bestämde riktningen för
de europeiska folkens utveckling. Deras kultur inympades på det
romerska folket, som med sin eminenta statsbildande förmåga
utbredde den åt väster och norr. Germanerna måste även de, liksom
grekerna, ha haft egenskaper, vilka gynnade individernas fria
självverksamhet och möjliggjorde uppkomsten av statsorganismer
av högre ordning. Så uppstod det europeiska kultursamhället,
medan Asien råkade i ett tillstånd av stagnation, trots arabernas
i början lovande kraftutveckling och kinesernas och hinduernas
beundransvärda prestationer.
Allt detta är spekulationer av blott relativt värde. De kunna
icke lösa det världshistoriska problem, som konstateras men icke
förklaras av diktarens resignerade »öst är öst och väst är väst».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
