- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 /
396

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I stället för en antologi. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrev nu visserligen en massa pretentionslösa och klichéaktiga
ting även på vers, dock, det är ej om dessa det blir fråga. Men
i det han diktat om södra Hallands natur, dess ljunghedar, hav,
strand och människor, finns sådant som griper. Endast Lundbergs
första diktsamling utgavs från Stockholm — i 1900-talets första
år. Tvenne senare trycktes i Halmstad under 1920- och 30-talen.

Lundberg var smålänning, »ett skogslands son» skrev han, men
den ljusa bördiga slätten kring Laholm med dess vida utsikter
älskade han.

där spejar blicken långt och vida — —
Här välver fästet majestätisk båge
som kantas lätt av fjärran skogars bryn.
Ack om jag livets vidder såge
så soligt klara som min slättlandssyn!

Här blixtrar ljuset genom höga zoner
eteriskt, flytande från trakt till trakt.
— — —
och gjuter färg i ängens drömmar
— — —
och giver glädje åt mitt sångarsinne
att det blir rent som morgonskyn och lätt
och fritt från varje plågsamt minne
och klart som vidsträckt solbegjuten slätt.


Om Karsefors, som då ännu skummade i otämd vildhet, liar han
diktat en sång, där mäktigt målande rytmer först ge fallets
väldighet:

Härliga majestät i denna sång,
den mörka, den dova, den djupa,
som mellan klipporna har sin gång
där de torna sig upp och stupa!
Hör, det är forsens brusande dån!
Hör de samlade rösterna alla!
Är du än fjärran därifrån
hör du de väldiga dundra, skalla.


Men — forsen flyter ut igen i stillheten, och versen lägger sig
till vila liksom den ock speglar den lyckligaste själsro:

Här är så vänt och soligt
vid dessa sommarstränder,
där böljan själv har roligt
som ifrån fallet länder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free