Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Balticum in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kuusinenförräderiet samt hålla den röda arméns masshärar
stången får sin rätta relief först när man studerar de röda
kommissariernas systematiska och på andra håll framgångsrika
aktion att inom Sovjets gräns erövra Tsarryssland åter. Det är
beklämmande att efteråt tänka sig att vårt största parti även
långt efter det att den sovjetryska ångvälten gått förkvävande
fram över de spirande statsbildningarna i Rysslands sydliga
gränstrakter ville i det finska frihetskriget 1918 enbart se en inre
social kamp, vilken borde mätas med vanliga enkla
klasskampsmått. Det är också anmärkningsvärt, att man i samma svenska
kretsar länge ävlades att betrakta de inre
koncentrationssträvandena i de baltiska randstaterna uteslutande som ett problem om
demokratism eller fascism; ännu så sent som i juli i år, när
»arbetarna» togo makten i de baltiska staterna, var den svenska
socialdemokratins ledande tidning oreserverat beredd att
lyckönska till »befrielsen». Allt detta tyder på en trångsynthet i det
utrikespolitiska betraktelsesättet, som blott kan förklaras ur vår
hemmafronts stilla och länge förstelnade formaldemokratiska och
socialpolitiska vanetänkande, i släkt med den respekt man länge
ansåg sig skyldig visa den franska folkfronten trots att dess
bravader genast kunde beräknas bli till ett obotligt sår på den
franska demokratiska statskroppen. Men rekordet i godtrogenhet
slogs dock av de radikalt kulturfernissade, kring madame
Kollontay svansande herrarna och damerna; de bedårade sig av
Litvinovs fredspolitik men glömde totalt Sovjets äldre
blodbesudlade nationalitetspolitik och tycktes i övrigt totalt likgiltiga för
all den orätt och allt det våld, varmed sovjetregimen exponerade
det nya samhället. Det må sägas till de svenska arbetarnas
ovanskliga heder, att det överväldigande flertalet hade oändligt
större och sundare förstånd än dessa kritiklösa s. k. upplysta
föregångsherrar och föregångsdamer, vilka i sin roll som
Sovjetunionens sympatisörer faktiskt varit despotismens och
reaktionens borgensmän men ej själva begripit det.
De baltiska småstaternas uppgående i Sovjetryssland ter sig
från svensk horisont som en av detta krigs största tragedier.
Dessa områden ha en gång i tiden till betydande omfång varit
svenska, och hela randstatsbarriären har — utan vår förskyllan
eller tillskyndan — utgjort en del av vårt lands
befästningssystem. Hur deprimerade vi svenskar än blivit av den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
