Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Främre Orienten inför världskonflikten. Av Visitor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringsinfluerade pressen. Den tysk-beundran, som man för ett par
år sedan ofta fann, framför allt i intellektuella kretsar, har till
största delen försvunnit, eller också ställer man sig neutral. Vad
som däremot frapperar i den turkiska inställningen, är den
deciderade önskan att till varje pris undvika kriget, även om man
inser att oerhört mycket står på spel, om man skulle undandraga
sig det. Orsaken är till stor del att söka i den förhärjande
jordbävningen vintern 1940 och de svåra översvämningarna i våras.
Iran intager en välvilligt neutral hållning, som det närmast
torde få uttryckas. I alla iranska angelägenheter spelar
emellertid shahen personligen en extremt stor roll, och en bestämd
uppfattning om Irans inställning till de internationella problemen är
därför svår att erhålla, då några riktlinjer knappast stå att
utvinna ur den allmänna opinionen. Vad som dominerar den iranska
politiken är emellertid nu som fordom fruktan för Ryssland,
numera kanske ännu mera accentuerad än förr genom envisa rykten
om ryska krav på en hamn vid Persiska viken. Därigenom skulle
de rika oljefyndigheterna i Khusistan komma i fara. Oljan spelar
en dominerande roll i statshushållningen i Iran.
Afghanistan har alltsedan krigets början ansetts inneha en
nyckelställning, då en rysk framstöt mot Indien varit tänkbar. Detta
perspektiv har använts av den tyska propagandaapparaten.
Problemet har tidigare behandlats i denna tidskrift i uppsatsen »Det
ryska hotet mot Indien» (1939:8). I den engelska tidskriften Great
Britain and the East, som är språkrör för Foreign Office, har
frågan ägnats stor uppmärksamhet, men ett ryskt invasionsföretag
har ansetts för omöjligt. Med kännedom om vad en modern
maskinarmé förmår uträtta är det dock all anledning att vara
försiktig med spådomar. Afghanistan är inget Finland. Dess armé
anses i fredstid uppgå till 60,000 man och kan säkerligen utökas
till det dubbla vid ett krigsutbrott, men den består till stor del av
män från bergen, som huvudsakligen äro vana vid guerillakrig.
Mot moderna vapen äger den knappast någon större
motståndskraft. Genom sitt medlemskap i Saadabadpakten har Afghanistan
ofta framställts som en del av det pro-allierade Främre
Orient-blocket. Detta är emellertid mera pia desideria än verklighet.
Saadabadpakten har dessutom ännu icke prövats. Frågan är om
Turkiet skulle nämnvärt reagera inför t. ex. ryska kränkningar av
Afghanistans territorium. Skulle Iran eller Iraq göra det? Och
vilken hjälp skulle dessa stater kunna lämna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
