Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät det bli hans lott att »vandra i den gyllene människoleken».
Och i Oidipus vid dödsporten slutligen har den blinde konungen
en monolog fylld av livets högsta visdom:
Du underliga skepnad, du mitt väsen!
Vad ont är och vad gott är ingen gåta,
ty också brottets son i straffets kedja
i hjärtat skillnad vet på guld och slagg.
Nej, gåtan lyder: när din väg står byggd,
vad lockar dig att hellre söka branten?
Kom, du som frågar, jag ser svar!
Kom, du bedrövade, ty jag har tröst!
Vart strå jag rör med handen blir mig kärt,
vart ting, som nyss låg stumt, får ord och talar,
var mänsklig röst ett djup, som förr var dolt.
Låt den förföljde, låt den trötte vila
sin hand i min, lägg barnet i mitt knä!
För fram de onda med de goda,
och svep den mantel om min skuldra,
som jag har kastat för min fot!
Nu först står Tebes fallne konung
beredd att styra och att döma.
Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
