Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kunna vi bekämpa inflationen? Av Observer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på grund av ramavtalets säregna juridiska karaktär; ramavtalet
har nämligen som bekant närmast karaktär av en rekommendation
från arbetmarknadens huvudorganisationer till de olika
specialförbunden, och det får juridisk betydelse, endast i den mån
desamma inlemmas såsom beståndsdel i kollektivavtal. Läget är nu
det, att ramavtalets bestämmelser successivt kommit att infogas i
ett stort antal kollektivavtal med mycket varierande
giltighetstider; även om man för närvarande synes tendera att sluta nya
överenskommelser på basis av ramavtalet med giltighet endast
tillsvidare, utesluter detta icke, att andra kollektivavtal med
ramavtalets kompensationsbestämmelser under de senaste månaderna
träffats, vilkas verkningar sträcka sig till medio av nästa år eller
kanske ännu längre.
Av dessa uppgifter rörande ramavtalet och på detsamma
grundade kollektivavtal torde framgå, att en helt annan bundenhet i
fråga om dyrtidstilläggen föreligger än när det gäller
statstjänstemännen. Det är anledning att särskilt fästa uppmärksamheten på,
att dessa kollektivavtal juridiskt sett icke kunna rubbas genom
överenskommelse mellan Arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen, utan för att åstadkomma modifikationer under loppet av
de särskilda avtalens giltighetstid tarvas uppgörelse mellan resp.
specialförbund.
Resultatet blir sålunda, att om det med visst fog kan göras
gällande, att bestämmelserna om rörligt tillägg för statstjänstemän
på sin tid prejudicerade frågan om indexlöner på den enskilda
arbetsmarknaden, består för närvarande den motsatta risken,
nämligen att den enskilda marknadens lönesättning skall komma att
prejudicera och normera lönekompensationen för de statliga
befattningshavarna, därest man icke ingriper i lagstiftningsväg emot
de avtalsmässigt fastställda indexlönerna. Är man emellertid
beredd att taga ett sådant steg, inställer sig frågan, huruvida man
kan eller bör nöja sig därmed, eller huruvida det icke framstår
såsom mest rationellt att på en gång stipulera en temporär
lönestopp, gällande löneökningar överhuvud taget, alltså oavsett om
de ha karaktär av dyrtidstillägg eller icke. Eljest föreligger
otvivelaktigt den risken, att de förmåner, som förvägrats löntagarna
i form av dyrtidstillägg, i stället återkomma i form av krav på
förhöjda grundlöner vid avtalsperiodernas slut.
Med hänsyn till de starka psykologiska olägenheter, som skulle
komma att vidlåda en tvångslagstiftning på arbetsmarknaden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
