Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Riksdagens ålderspresidenter. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officierade en känd veteran från lantmannapartiets storhetstid men
även en av dess splittrare, den tullvänlige och i fråga om
indelningsverket romantiske klockaren på Hisingen, Jöns Rundbäck,
ledamot av riksdagen alltifrån 1862 års bondestånd och vid denna sin
sista riksdag blott 59 år gammal. Efter 1890 års val och frihandlarnas
revansch i Stockholm återinträdde Fock 1891 i riksdagen och blev
ånyo ålderspresident, men var vid 1893 års riksdags öppnande
frånvarande på grund av sjukdom. Hans åligganden fullgjordes då av
den föga framträdande lantmannapartisten Anders Andersson i
Intagan, som bevistat sista ståndsriksdagen samt därefter med
undantag för en period representerat Bohuslän sedan den första
tvåkammarriksdagen. Med tanke på de jätteårslängder, som riksdagsmän
och icke minst lantmannarepresentanter både före och efteråt
uppvisat, är det anmärkningsvärt, att ingen andrakammarledamot vid
denna tid oavbrutet tillhört riksdagen under de 25 år, som förflutit
sedan representationsreformen; siste man på skansen bland de 1867
nyinvalda jordbrukarna blev vice talmannen Liss Olof Larsson, men
han övergick fr. o. m. 1891 till första kammaren, och stannade där till
sin död 1896.
Vid 1894/95 års riksdagar fungerade för sista gången i andra
kammaren en gammal riddarhusledamot som ålderspresident, nämligen
friherre Gustaf Åkerhielm från Margretelund i Stockholms län,
Boströms alltför kvickhuvade företrädare som statsminister. Åkerhielm,
som debuterat redan 1859/60, hade några år stått utanför
tvåkammarriksdagen men därefter oscillerat mellan första och andra kammaren;
på 70-talet hade han under ett par år varit vice talman i den senare.
Efter två års korta visit i den folkvalda återgick han fr. o. m. 1896
till första kammaren och efterträddes då som ålderspresident av den
framskjutne skånske bondepolitikern Anders Persson i Mörarp, invald
fr. o. m. 1870. Samma invalsår och samma antal riksdagsår (29) hade
Johan Johansson i Noraskog, men denne var några år yngre och fick
först efter »Mörarps» avgång ur riksdagen s. å. sin tid. Anmärkas må
dock, att både kammarens talman, landshövdingen i Östergötland
Robert De la Gardie och den bekante Nils Pettersson i Runtorp
tillhört ståndsriksdagen 1859/66 men på grund av frånvaro under några
år efter 1867 kommit efter i räkningen; De la Gardie, som satt kvar
som talman t. o. m. 1902, hade varit »intelligensens» ordförande 1867,
alltså redan innan »Mörarp» och »Noraskog» blivit riksdagsmän;
Runtorparen, som dog hösten 1896 och efterträddes av Alfred Peterson i
Påboda, hade en gång i tiden varit Ifvarssons rumskamrat och specielle
kunskapare i fråga om stämningar och förhållanden bland
ståndsbröderna. Åren 1897—1902 fungerade den bekante frihandelsvänlige
bergsmannen från Noraskog som ålderspresident, vid denna tid
odlande mera sina historiska än politiska intressen. Vid 1897 års
riksdag blott 56 år gammal, var han den yngste ålderspresident, som
riksdagen någonsin haft. Efter Noraskogs avgång ur riksdagen blev
Adolf Hedin ålderspresident, med fyra riksdagar mer tillgodo än
landshövdingen i Vänersborg W. Lothigius och fem riksdagar mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
