Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Kriget i luften - Krisen och näringslivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ledningens skicklighet möjligen kan kompenseras av större
resurser, räknat på lång sikt.
Om å andra sidan kriget förflyttas till Medelhavet, kommer
situationen i viss mån att likna den i Norge. Då blir det italienska
flygvapnet, som tämligen obehindrat av motstånd i luften kan sättas in
mot engelska och franska sjöstridskrafterna — ett nytt eldprov för
flyg och flotta, som kommer att ge svar på ännu öppna frågor.
För de småstater, som ännu kunna och vilja kalla sig fria, är
Norgekrigets resultat icke enbart uppmuntrande. De, som tro på
flygvapnets verkningsförmåga och sakligt förfäktat denna, ha fått stöd
för sin uppfattning. Samtidigt måste emellertid kallt konstateras, att
denna verkningsförmåga hos en stormakts flygvapen kan appliceras
med utomordentlig kraft även på de småstater, som råka vara
stormaktens grannar, varför dessas försvarsproblem blivit ännu svårare
än tidigare. Det är ofrånkomligt, att denna nya aspekt får sätta sin
prägel på dessa länders försvarsanordningar.
8/5 1940.
Krisen och näringslivet. Det har både på andra håll och i dessa spalter påtalats
som en stor brist, att vår regering under denna tid, då
den industriella produktionens problem höra till de vitalaste
samhällsuppgifterna, saknar företrädare för denna del av näringslivet.
I den Hammarskjöldska ministären sutto utom jordbrukaren frih.
Beck-Friis tre framstående representanter för handel, sjöfart och
näringar, hrr K. A. Wallenberg, Dan Broström och Axel Vennersten.
I den Swartzska ministären funnos likaledes tre industrimän,
nämligen utom statsministern hrr Lindman och Conrad Carlesson, men
däremot felades en jordbrukare. I den Edénska regeringen företrädde
hrr Hellner och E. A. Nilson i högre eller mindre grad direkt
kommersiell sakkunskap, varjämte hr Petersson i Påboda företrädde
jordbruket. I den nuvarande samlingsregeringen erbjöds visserligen
direktör Gustaf Söderlund en opolitisk plats men föredrog att stanna
som industrikommissionens chef; och högerns krav under
regeringsförhandlingarna på reducerad partipolitisk representation avvisades
av statsministern, varefter högern liksom andra partier detacherade
till samlingsregeringen sina ledare. Naturligtvis inrymmer den
nuvarande regeringen mycken ekonomisk sakkunskap; där finnes utom
tre i organisationsväsendet framskjutna jordbrukare en f. d. chef för
utrikesdepartementets handelsavdelning, en generaldirektör i
kommerskollegium, en mycket inflytelserik f. d. deputerad i riksbanken, en
professor i nationalekonomi och hr Wigforss, som för länge sedan
övergav språkvetenskapen för ekonomiska studier, och över huvud
bär regeringens sammansättning syn för sägen, att 1920- och
1930-talens politik, varunder statsråden gjort sin karriär, mera dominerats
av materiella än idépolitiska strider. Men i fråga av direkt
anknytning till industri och handel kan en jämförelse med världskrigets
ministärer och särskilt de två första av dem ändock erbjuda intresse.
Och samlingen skulle ha tett sig mera fulltonad, om en industriman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
