Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Är svenska språket värt respekt? Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteraturen, framför allt den klassiska litteraturen. Men så
kommo de nya språkvetenskapsmännen — lingvister hette de nu —
och framhöllo, att språk, det var det som talades och som
uppfattades av andra individer som ett talat språk. Skriften hade
att återge detta talade språk så noggrant som möjligt. Och
språkvetenskapen gick framåt med stormsteg tack vare den viktiga
upptäckten. Fonetiken skapades, och språkets lagar fann man
främst i ljudlagarna, de med naturlagars undantagslöshet
verkande ljudlagarna, även om vissa psykologiska associationer kunde
åstadkomma störningar i ljudlagarnas verksamhet genom s. k.
analogibildningar. Det språkliga stoff, som i främsta rummet
gjordes till föremål för den nya, strängt metodiska utforskningen,
var dels vad som fanns bevarat från kulturspråkens äldre skeden,
dels dialekter och infödingsspråk. Ett nytt och klarare ljus har
kastats över vårt språks utveckling, särskilt under dess äldre
skeden; fornsvensk och äldre nysvensk, liksom det gamla Islands
litteratur har genomforskats, ordböjning och ordbildning ha
klarlagts på ett epokbildande sätt, runologi och ortnamnsforskning
florerar, dialektundersökningarna och hembygdsintresset ha
påverkat och stimulerat varandra m. m. m. m.
Mången som ville syssla med språkets utforskande kände sig
dock inte tillfredsställd med att främst rikta sin uppmärksamhet
på jämförelsevis outvecklade språkstadier. Hur var språket
beskaffat hos dem, som hade hunnit längre och längst i förmågan
att nyttja detta märkvärdiga teckensystem, som kallas språk?
Hur var det med våra stora språkkonstnärer, hade de nöjt sig med
språket som meddelelsemedel i ordets egentliga mening? Nej,
började man med all rätt framhålla, språket var för dem först och
främst uttrycksmedel. Och genom att de mera utvecklade
människorna använda språket som sitt personliga, ganska medvetna
uttrycksmedel utvecklas språket självt på ett storartat och mera
medvetet sätt. Det är knappast under samtal, genom prat, som
den verkliga, den mera betydelsefulla språkutvecklingen kommer
till stånd. Detta sker i stället genom våra stora författares
verksamhet. Bland de nyaste strömningarna inom språkvetenskapen
lägger man också märke till den stilforskning, som tar till sitt
objekt de enskilda författarnas personliga språkvanor. Sedan
Gustaf Cederschiöld i slutet av förra seklet lagt grunden till nyare
svensk stilforskning genom att i sitt klassiska arbete »Om svenskan
som skriftspråk» karakterisera vårt normala, mera opersonliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
