Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1940 - Den ryska »segerfreden». Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har sagts, att Ryssland vunnit en segerfred, och i Sovjetriket
firas segern som en lysande triumf för de ryska vapnen.
Naturligtvis har man efter gängse terminologi rätt att tala om seger, eftersom
Ryssland lyckats genomdriva vissa territoriella krav. Men någon
triumf för de ryska vapnen kan man knappast med fog tala om.
Sällan eller aldrig har en angripare disponerat en så ofantlig
övermakt mot en liten stat, som kämpat ensam, sällan eller aldrig har en
angripare av sin mindre motpart tillfogats så fruktansvärda
förluster i människor och material, och sällan eller aldrig i historien
har under för angriparen så gynnsamma politiska och militära
förhållanden en terrängvinst ernåtts först efter så lång och hård strid.
Man kan ju också fråga, hur många det är, som i själ och hjärta
fira denna så kallade segerfred i Ryssland. Knappast lärer den
framkalla några glädjekänslor hos det ryska folket i gemen, vilket fått
vidkännas blodsförlusterna och alla andra umbäranden, kriget
medfört, och vilket icke heller i fortsättningen torde komma att på
något sätt finna, sina villkor förbättrade genom det vunna. Knappast
lärer heller känslan av triumf vara överväldigande hos de
överlevande av de mot Finland insatta trupperna, vilka på alla fronter
fått uppleva saker, som sent torde komma att utplånas ur deras minne.
Vad är det Ryssland vinner? Det har slitit ett blödande stycke ur
Finlands kropp, ett kärt och för Finland dyrbart stycke land. Men
blir Ryssland rikare därför att Finland, dess alltigenom fredliga och
ofarliga granne, blir fattigare? På människor blir Ryssland icke
rikare. De levande fly som för pesten undan »befriaren». Icke ett liv
kommer att hälsa honom välkommen. Men två hundra tusen av
hans eget folk ligga döda på dess jord; de skola hopas i massgravar
eller undanskaffas genom eld, innan levande människor på nytt kunna
bo där. Två hundra tusen före detta människor, som drivits fram
mot ett mål, de icke kände, och mot fiender, mot vilka de icke hade
någon sak. Om litet var av oss skyndat att i första ingivelsen
beteckna detta som en rysk segerfred, om vi som vinst beteckna en
avfolkad men med denna hemska dödens skörd beströdd landremsa,
så torde orsaken närmast vara den, att vårt kulturmedvetande ännu
icke frigjort sig från gamla fördomar och tankebanor, och därnäst
den, att vår tid, som inför historien skall stå till svars för det totala
krigets uppfinning och accepterande, taxerar människovärdet lägre
än alla andra värden.
Om det invändes, att Finland också lidit blodsförluster, så bör det
påpekas, att även dessa blodsoffer komma på angriparens skuldkonto,
icke på finska mäns. På samma skuldkonto komma de många
förstörda finska städerna och byarna. Förstörelsens upphovsmän hava
icke erbjudit sig att återuppbygga dem, ehuru de säga sig vilja
återupprätta gott förhållande med den lemlästade grannen. Men
bebyggelsen skall resas ur askan med hjälp av gåvor från en kulturvärld,
vilken står oenig i mycket men dock enig i moralisk avsky för
historiens hittills mest barbariska krigföring. En seger av någon art är
det icke som vunnits, vare sig inför samtid eller inför eftervärld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
