Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Steppernas rike. Av Herman Gummerus - René Grousset: L’Empire des steppes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
decenniernas stora forskningsresande. Grousset förstår att på ett
ypperligt sätt kombinera och kritiskt sovra detta av orientalisterna
samlade källmaterial. Stundom utvidgar sig framställningen till en
storslagen världsbild, omfattande millioner kvadratkilometer av den
asiatiska kontinenten, stundom bjudes läsaren endast på ganska
tålamodsprövande berättelser om enskilda rikens och enskilda
härskarsläkters eviga kamp mot varandra.
René Groussets grepp på sitt ämne framgår redan av bokens titel
och motiveras utförligt i företalet. De stepper, som täcka omätliga
områden av Centralasien, »ha format dessa småväxta och
undersätsiga kroppar, okuvliga därför att de ha uthärdat de fysiska
levnadsvillkoren. Högplatåernas skarpa vind, ytterliga köld eller
brännande hetta ha modellerat dessa ansikten med deras hopknipna ögon,
utstående kindben och glesa hårväxt samt härdat dessa knotiga
gestalter. Herdelivets nödvändigheter och av slumpen styrda
flyttningar ha varit bestämmande för deras nomadism, och nomadlivets
ekonomiska förhållanden ha betingat deras relationer med den
bofasta befolkningen, relationer som än kännetecknas av timida
kulturlån, än av blodiga härjningståg.» Med ett ord, vad författaren vill
skildra är vilda och barbariska nomadstammars mångtusenåriga
kamp mot folk som lärt sig att bruka jorden och som med
jordbrukets och den fasta bosättningens hjälp nått fram till en högre kultur.
Det är omöjligt att i en kort anmälan ge en föreställning om det
rika innehållet i Groussets bok. Med en oändlig mängd ofta
förvirrande detaljer och namn med en främmande klang göres läsaren
bekant med talrika centralasiatiska nomadfolks ursprung, deras
levnadssätt, deras politiska organisation och deras historiska öden
genom seklerna. Efter varandra eller också samtidigt i kamp
sinsemellan framträda dessa folk som oemotståndliga erövrare i Kina,
i Tarim-bäckenet, i Främre orienten, i Indien och i Europa. I början
är det stammar av indoeuropeiskt ursprung — vi behöva endast
tänka på skyterna — senare så gott som uteslutande turkiska och
mongoliska folk. Kapitel I, »Hög-Asien intill XIII:e seklet»,
innehåller fakta, som äro alldeles nya för de flesta läsare som icke äro
specialister i Asiens historia. Vad veta de om vad som försiggick mellan
Kina och Främre orienten före 13 :e århundradet e. Kr. — om
hunnernas förfäder och de riken de grundade, om det högt civiliserade
Kinas och de iranska folkens kamp mot de anstormande
nomadstammarna? Om allt detta samt om de primitiva kulturformer, som
utvecklade sig i Tarim-bäckenet, i mongolernas stamland i nordost, i
Altai-bergens alptrakter och på de oändliga stepperna i det
sydligaste Sibirien hän emot Aral-sjön och det Kaspiska havet, där de
turkiska folken utbredde sig, ger Grousset ingående och som det
synes väl dokumenterade upplysningar.
Bättre kända av lekmannen på detta område äro Djingis-kan och
hans härskarsläkt, den fruktansvärda mongoliska stormbölja, som
översvämmade Asien och Östeuropa, Kubilai och hans
mongolisk-kinesiska rike, varom Marco Polo och andra västerländska resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
