Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - 1918 Och 1940. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belgien, Italien och Förenta Staterna, ha våra aktier sjunkit högst
betydligt, vilket helt säkert kan få sina konsekvenser även på det
handelspolitiska området. Oavsett detta hade det varit
regeringens klara plikt mot Sverige att intervenera i kriget, därest så
varit möjligt. Sannolikt kommer 1940 års politiska ledning
därför att i allmänhet dömas mycket hårt. I och för sig är detta
knappast berättigat, ty det förefaller ej troligt att den haft
något val. Orsakerna till vår overksamhet ligga ej i ögonblickets
försummelser, utan av allt att döma i att vi, sådant läget till följd
av vår tidigare politik hade blivit, icke voro i stånd att lämna
Finland verksamt bistånd.
»Aktivismen» — uttrycket torde vara berättigat, trots att
oppositionen mot samlingsregeringen blott gällt utanverken och aldrig
dragit konsekvenserna av sitt eget resonemang genom att direkt
kräva intervention — har ej heller denna gång vunnit svenska
folkets förtroende, detta trots att våra sympatier nu odelat voro på
Finlands sida. Bland de ledande funnos många med rätta aktade
medborgare; men i dess led funnos även några, vilka sedan länge
krävt allehanda äventyr på det utrikespolitiska området, och
andra som hade så stor del i ansvaret för vår militära
maktlöshet, att deras hastigt påkomna krigiska sinnelag icke ingav något
förtroende. Till stor del fick också hela den interventionistiska
rörelsen sin prägel därav, att dess främsta förkämpar blott voro
tillfälliga gäster i politiken. Det är ej blott mycket naturligt
utan även glädjande, att åtskilliga svenska medborgare, vilka
tidigare trott sig med gott samvete kunna hålla sig utanför
dagspolitiken och därmed undgå de besvikelser, de svårigheter och de
obehag som följa med dylikt arbete, i den kritiska situationen
vaknade upp till en annan och bättre insikt. Men tyvärr kunde
följderna härav ej omedelbart visa sig. Politiken kräver också
sitt studium, och en insats av väsentlig betydelse för nationens
och samhällets utveckling göres ej på några korta månader. Den
kräver långa år av tråkigt, enahanda och otacksamt
vardagsarbete som förberedelse. Låt oss endast hoppas, att de nya krafter,
som på detta sätt tillfördes svenskt samhällsarbete, icke förtröttas
utan fortsätta sin verksamhet. Kanske skola ej blott de
psykologiska, utan även de sakliga förutsättningarna för den av nationell
ansvarskänsla burna svenska politik, för vilken de denna gång
kämpat, en gång i framtiden bli bättre än de nu ha varit.
Ty det är just frånvaron av dessa förutsättningar, som bragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
