Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska frivilligrörelsen. Av Stig Jägerskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sist kom pressen dock att lämna ett oreserverat stöd åt
frivilligrörelsen, framför allt sedan det genom händelserna i
februari månad för alla blivit klart, att denna erbjöd en av de mera
betydelsefulla möjligheterna att lämna Finland stöd. Av intresse
är, att man påtagligen i anslutningen till Frivilligkåren i viss mån
kan avläsa pressens hållning å de olika orterna (Stockholm,
Göteborg, Eskilstuna, Kalmar och Linköping kunna kanske nämnas
som särskilt aktivt intresserade jämte vissa Norrlandsstäder).
Att dessa många och långvariga inskränkningar i publiciteten
haft mycket stor betydelse är ju påtagligt.
Vid årsskiftet utarbetades inom Finlandskommittén den första
broschyren med uppgifter om möjligheterna för och villkoren vid
anslutning till Frivilligkåren. Efter inhämtat samtycke hos
utrikesministern kunde denna utsändas i början av januari, varvid
politiska och opolitiska ungdomsorganisationer lämnade värdefull
medverkan. Sedermera följde allt fler och allt modernare
redigerade propagandatryck och affischer.
Vid sidan av upplysningsverksamheten i pressen sökte
Finlandskommittén i lokalmöten finna en form för stödjandet av
frivilligrörelsen. Till en början mötte härvidlag å såväl
borgerligt som socialdemokratiskt håll i bygderna betydande
svårigheter, enär statsministerns radiotal den 13 december uppfattats
som en maning att inställa all opinionsbildning i Finlandsfrågan.
Intrycket härav försvann emellertid med tiden och mötena visade
sig vara en synnerligen värdefull verksamhetsform, som till sist
under medverkan av socialdemokratiska och andra
organisationer närmade sig fulländning. Mötesverksamheten utvecklade sig
till en verklig folkrörelse. Från Finlandskommitténs sida söktes
under organiserandet av denna mötespropaganda å orterna städse
den närmaste kontakt med företrädarna för samhällets olika
grupper. Föredragen vid mötena voro givetvis begränsade till
sådan upplysning som om Finlands betydelse för Sverige och
Norden, den verkliga gestaltningen av dess inre förhållanden m. m.
och ett framhållande av att en form för stöd av Finlands försvar
nu funnes i Svenska Frivilligkåren.
Finlandskommitténs upplysningsverksamhet utformades alltså,
sedan den i den senare delen av december fått göra en försiktig
början, efter huvudsakligen följande linjer: Annonser i pressen,
smärre upplysningsskrifter, senare även affischer, möten och stöd
i allmänna uttalanden i pressen. Egentligen först vid slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
