Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Epilogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgångspunkter igångsattes i Sverige. Och när
försvarsförbundstanken efter det finsk-ryska kriget äntligen vann allmän anklang,
kunna förhandlingarna knappast ens börja, innan en ny del av
Norden utsatts för den hänsynslösaste stormaktsaggression. Man
erinrar sig nu, att det var en teolog, biskop Eyvind Berggrav, som
för ett år sedan i en mäktig appell sporde efter realiteterna i och
bakom det i fraser inhöljda begreppet Norden. Föga kunde han
då ana det svar, som stormakterna nu givit.
I dessa ödestunga dagar med deras uppfordran till svensk
samling båtar det föga att förgrämt gräva i det förflutna. Det må
anstå till ljusare tider att genom en återblickande granskning av
den svenska politiken mera ingående summera våra erfarenheter
och lärdomar på gott och ont. En eftergranskning måste ta sikte
främst på en kall värdering av de realpolitiska faktorerna i syfte
att komma ifrån frasernas och misstänkliggörandets halvheter
och skevheter i domsluten. Ett ärligt ståndspunktstagande, en
självrannsakan i samvetsfrågans form, behöver varken utmynna
i lovprisande eller fördömande. Den innebär blott ett tvång för
envar att för sin enskilda del besvara frågan, hur han själv om han
försatts i ansvarig ställning skulle ha handlat, icke med hänsyn
till efteråt kända omständigheter utan med hänsyn till de då
aktuellt föreliggande. Samma självrannsakan är önsklig ej blott i
Sverige utan även i Finland för att en ny och fastare grund för
det framtida förhållandet skall byggas på uppriktighet och tillit
från ömse håll.
Sverige har haft lätt att förstå, att det finländska folket, i
synnerhet genast efter den smärtsamma Moskwafreden, känt
bitterhet över att Sverige ej kunde bistå Finland med militära förband
eller ej tillät genomtåg för västmakterna. Sverige hade skenet
emot sig. I den krets, som står bakom Svensk Tidskrift, var det
i krigets första skede en tämligen allmän uppfattning, åt vilken
vi då också gåvo uttryck, att Sverige trots sina
försvarsförsummelser men efter en högeligen behövlig beredskapstid skulle om
nödvändigt till sist sluta upp vid Finlands sida, i sitt eget och den
nordiska kulturens samfällda intressen. Vi trodde då, att
Tysklands gamla antikominternintresse, omsorg om orubbade
malmleveranser och obenägenhet för ytterligare rysk expansion i
Östersjön å ena sidan samt västmakternas bedyrade nitälskan för
de små neutralas rätt å andra sidan skulle sammanlöpa och ge de
övriga skandinaviska staterna handlingsfrihet. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
